Schamponering i sömnen

Sonen vaknade alldeles blöt i håret av svett en dag när han sovit middag. Det var så varmt i rummet och han hade haft täcket över sig.

- Oj, vad blöt du är i håret, sa pappa till honom.

Sonen känner på sitt och hår och funderar en stund.
Sedan säger han med seriös blick:

- Mamma tvätta hålet!

Han trodde att jag hade tvättat håret på honom medan han låg och sov! *Fniss*
Det kan vara besvärligt att tvätta hans hår, men inte så pass att jag behöver tvätta det när han sover. :)

Mathyfs

Det här med matlådor och luncher på jobbet är roligt. Man lär känna sina kollegors matvanor. Det finns till exempel de som alltid äter ute, de som alltid har med sig färdigrätter , de som tar med sig matlådor med rester och nyttig sallad till och de som bara äter mackor eller dricker måltidsersättning. Jag varierar väldigt mycket. Äter ute cirka en gång i veckan, måndagar har jag goda rester från helgen och tisdagar har jag färdigrätt...

Hur ens kollegor äter sin mat är också något man lär känna igen. Antingen äter man till exempel direkt ur lådan eller använder tallrik. Tidigare åt jag direkt ur min matlåda, men nu har jag börjat äta ur tallrik istället. Maten ser aptitligare ut då och det är bekvämare - jag slipper de höga kanterna i matlådan.

Igår hade jag med mig goda rester med potatisgratäng som jag inte orkade äta upp. En kollega till mig har talat om att hans favorit är just potatisgratäng. Skämtsamt frågade jag honom om han ville ha mina rester. Jag blev inte så förvånad över att han ville ha mina rester, eftersom han är en av de som vräker i sig mat och helst hämtmat varje dag - helt utan att gå upp i vikt dessutom. Det jag blev förvånad över var att han åt upp gratängen direkt från min tallrik! Han är dessutom relativt nyanställd, så jag tycker inte att jag känner honom så väl att han kan äta rester från min tallrik! Jag tycker att det är något som sambos kan göra, men inte kollegor. Det störde mig dock inte, utan tvärtom tycker jag att det är härligt att folk kan göra oväntade saker och vara lite mer avslappnade på jobbet. Jag diskuterade detta med min sambo när jag kom hem och det lustigaste är att det visade sig att han själv gör likadant på sitt jobb! Äter upp kollegors rester direkt ur deras tallrikar och matlådor. Hahahaaaa.... och på tal om att äta maten direkt ur matlådan... idag åt min sambo maten direkt ur kastrullen på sitt jobb! Han hade med sig soppa som han värmde. Han satte sig i soffan med kastrullen i knäet och slevade i sig soppan. Ja, han använde i alla fall en sked. Han drack inte direkt ur kastrullen.

Hur äter du din lunch?

Dagens outfit

• Blåa toffol med nallal på (vänter toffa på höger fot o tvättom)
• Landiga tumpor
• Tomtebyksor
• Bygga Bob töjja (flera torlekar för tor)
• Nappen
• Mammas pänne

Om jag själv får bestämma och det får jag på kvällen.

Toppenlördag

Det har varit en toppen fördmiddag med shopping och fika med goda vänner. Kvällen fortsätter med utgång med syster igen. Inga P2s denna gången utan öl på irländsk pubafton. Halkolyckorna behöver vi inte heller oroa oss för, eftersom det är rena sommarvädret idag. Förfestar gör vi på hennes båt, eftersom det är så fint väder. Först en runda i motionsspåret och pick-nick. En fullspäckad härlig lördag med andra ord... livet är just nu helt underbart! Tänk vad humöret kan höjas av fint väder och löning!

Vad ska du göra ikväll?
Är det fint väder hos dig också?

Plastbit i maten

På lunchen idag besökte jag en thai-restaurang. Jag gillar deras nudelbladning så jag tog som vanligt en stor portion med nudlar. En bit som jag trodde var någon sorts grönsak, var extra svårtuggad. Till slut gav jag upp och spottade ut biten. Biten var av plast! Alltså mjuk plast, som en bit av en förpackning som till exempel i en skink- eller korv-förpackning. Fy och tvi! Nudlarna lät jag bli, men åt dock upp den övriga maten eftersom jag var hungrig. Annars får jag avsmak direkt när jag hittar något äckligt i maten som t.ex. ett hårstrå eller en bit brosk och kan inte fortsätta äta. Usch, jag är känslig för sådant.... I alla fall - på vägen ut från restaurangen funderade jag ett tag på att berätta detta för personalen. Jag hade till och med sparat biten som bevis, men bestämde mig i väntan på personalen att låta bli... feg som jag är...


Skulle du ha klagat? Hade du klagat för att du ville få pengarna tillbaka eller för att ge personalen en varning så att andra inte råkar ut för samma sak? Skulle du gå tillbaka till restaurangen? Sprida till alla du känner att du hittat en bit plast i maten?

Föredraget

Föredraget i tisdags var trevligt och givande. Vi var inte många så vi satt istället och diskuterade samtidigt som vi fikade. Jag fick svar på många av mina frågor, men samtidigt väcktes ännu fler tankar. Ju mer jag vet, desto fler frågor kommer jag på. Det är inte lätt - det okända. Är det någon som egentligen har svaren? Jag har själv inte "gåvan" att prata med andar och har fortfarande inte fått något bevis på att någon annan har det heller. Dock börjar jag mer och mer tror på att det finns de som kan kommunicera med andar och att andar över huvud taget finns. För visst är vi mer än bara en kropp? Vi har en själ. Vart tar den vägen när kroppen dör? Dör själen samtidigt eller vandrar den vidare till en annan plats?

(Varför börjar jag över huvud taget fundera över dessa frågor nu? Det är väl min trettioårskris. Skriver man över huvud taget, över huvud taget isär eller ihop?)

Jag fick många svar som sagt och det skulle ta en evighet att skriva allt i ett inlägg, så jag börjar med det viktigaste och återkommer till resten.

Enligt mediumet som jag träffade i tisdags vet ett medium alltid vem som kommer med ett budskap och till vem budskapet är menat. Då tänkte jag tillbaka på seansen som jag var på förra veckan. Att mediumet nämnde en grön bil och fåtölj som flyttats på fast hon aldrig sa att det var till mig eller vem det kom från. Hade det varit till mig, hade hon vetat om det. Ändå får det mig att undra, eller hoppas att det var ett tecken till mig för att uppmärksamma att de som passerat gränsen kan ge oss budskap - de finns och skyddar oss eller vill ge oss råd och tröst. Ett litet tecken till mig på att de finns helt enkelt. Vidare börjar jag då fundera ifall det kan vara så att det finns medium på olika kunskapsnivåer? Att hon inte var tillräckligt utbildad eller erfaren för att kunna avgöra vem som meddelade vad till vem? Som sagt... frågorna bara växer. Dessutom var inte mediumet som höll i seansen certifierat. Mediumet som höll i föredraget var däremot ett certifierat och utbildat medium. Seansen kostade 120 kr. Föredraget som blev mer som en trevlig pratstund skulle ha kostat 80 kr, men blev gratis istället. Mediumet ville inte ta betalt eftersom föredraget inte blev av. Men det med pengar, medium som arbetar med annat vid sidan av, tarotlinjer med dyr minutkostnad, gratis rådgivning och diskussioner är en helt annan diskussion för sig.... som sagt ett rörigt inlägg och frågorna är fortfarande många.

Jag hade ju redan ätit upp mitt

För drygt två månader sedan började en ny kollega hos oss som skulle sitta bredvid mig. I påskas fick alla stora påskägg fyllda med god choklad. Strax därefter blev vår nya kollega tråkigt nog sjukskriven och han hade knappt hunnit lära sig sitt nya arbete. Han hade inte heller hunnit äta upp sitt påskägg. Det stora påskägget med härlig choklad stirrade på mig varenda dag och lockade mig... ända tills i måndags... då stod jag inte emot längre. Jag och mina nya kollega som ersätter den sjuka kollegan som antagligen inte kommer tillbaka alls, öppnade påskägget och åt upp chokladen.

Medialitet

Efter seansen blev jag mer nyfiken på andlighet, andra sidan och allt vad det innebär så ikväll ska jag på ett föredag om Medialitet och Healing. Jag har en del frågor som jag vill få svar på. Har ni några som jag kan ta med mig till föredraget?

Träningsvärk

Igår var jag på en lång jogging- och promenadtur i skogen. Det kändes underbart igår, men idag har jag träningsvärk. När jag bar sonen uppför trapporna pustade jag och utbrast:

- Aj, vad ont jag har i benen!

När vi var uppe på övervåningen, böjde sig sonen ner och blåste på mina knän.

- Mamma ont, jag blåsa!

Ja, tänk om man kunde blåsa bort träningsvärken. Jag skulle blåsa på mina lår och rumpa. Jag har hört att det bästa för eller mot träningsvärk är att träna mera, men jag tror att vila är bättre. Sonen sover och sambon är borta. Jag ska lägga mig i soffan och njuta av hunkarna i city-akuten och låta min kropp vila.

Seansen

Seansen var inte riktigt som jag hade föreställt mig. Jag hade inga större förväntningar, men jag hade ändå en bild av hur det skulle gå till.

Vi var ca 30 personer som satt på stolar och till och med på bord, för att det var så trångt i ett litet ljust rum. Jag hade förväntat mig ett rymligt, mörkt rum med levande ljus. Mediumet satte igång direkt när alla hade satt sig och bara rabblade ur sig saker som hon tog emot från andarna som hon fick kontakt med. Jag trodde att hon först skulle meditera eller koncentrera sig på något sätt, men det behövdes inte tydligen. Hon pekade ut någon i publiken och började ställa frågor eller komma med tips inför framtiden. Exempelvis sa hon till en tjej att hon borde sluta upp med att äta röda tomater och äpplen för att de inte är bra för henne, till en annan sa hon att hon ska fortsätta äta sina vitaminer. Hon kunde även ställa frågor som var menade för publikens släktningar. En äldre dam fick i uppgift att fråga sin dotter om varför hon gett upp sin idé om en barnbok för det borde hon inte ha gjort. En annan mor i publiken skulle fråga sin dotter om hennes resplaner för att hon håller på och planerar en resa utomlands inom en snar framtid (som modern inte hade någon aning om). En yngre tjej fick i uppgift att köpa en trisslott den 13e augusti...

Jag var nervös och skakade på huvudet när mediumet tittade på mig - dels för att jag är blyg och inte vågar prata inför en större grupp människor men mest för att jag var rädd för vad eller att hon skulle få fram något budskap till mig. Samtidigt som det fascinerar mig, skrämmer det mig. Istället valde hon att prata med min kompis som satt bredvid mig. Hon kom med "gissningar" om hans bakgrund och vad som händer i hans liv för tillfället. Vad han har arbetet med, vad hans släktingar arbetar med samt hur han känner sig känslomässigt. Inget av dessa påståenden stämde på honom, men däremot kände jag mig träffad av dem! Hon prickade in vad min sambo har arbetat med - två av hans tidigare yrken, vad min bror jobbar med samt i vilket känslomässigt tillstånd jag befinner mig just nu. Jag sa inget, eftersom jag var nervös. Efter att hon misslyckats med att nå fram till min kompis gick hon vidare till någon annan istället.

Jag tänkte vidare på mediumets påståenden till min kompis och kom fram till att det kan ha varit flera personer i publiken som kände sig träffad av dem. Vi var många och alltid är det någon som känner igen sig och har någon anhörig med det yrket som hon pratade om och så vidare, så jag var inte helt övertygad om att det var någon ande som ville nå fram till mig. Dessutom var jag vädligt förvirrad, eftersom jag trodde att budskapen bara kom från de som har, som hon uttryckte det "passerat gränsen", men budskapen kom både från de som gått bort och de som finns i livet. Bland annat berättade mediumet för någon i publiken att hennes katt känner sig orolig för att katten tror att familjen funderar på att köpa en katt till. Det här budskapet kom från en katt som fortfarande lever och att det just kom från en katt gjorde mig fundersam. Fast katter kan väl också ha själar som vandrar vidare när kroppen har dött? Meddelandet kan också ha kommit från någon ande som uppfattat kattens känslor som sedan förde de vidare till den personen via mediumet... jag vet inte. Oftast talade hon inte om vilka som kom med budskapen.

Nej... jag blev inte helt övertygad. Jag kan aldrig få veta om kvinnan mår bättre när hon slutat äta röda tomater och äpplen eller om dottern verkligen planerat en resa utan att tala om detta för sin mor. Det här är endast något som de som fick budskapet har svaret på. Jag blev inte övertygad om mediumet verkligen fick kontakt med andarna, eftersom inte jag fick något bevis själv. Dock var det en händelse som har fått mig att fundera och gjort mig mer nyfiken på detta:

En dotter i publiken ville få fram något meddelande eller tecken från sin mor som nyligen hade gått bort. Mediumet fick vibbar från någon modersfigur och för att bevisa att det var just hennes mor såg hon en grön bil samt en fåtölj som blivit flyttad på flera gånger den senaste tiden. Detta kände inte dottern igen och mediumet ursäktade sig och sa att det inte alltid finns något meddelande till alla och att det var alldeles för nyligen som modern hade gått bort för att hon skulle få fram något. Däremot.... äger jag en bil som är grön.... och förra veckan flyttade jag på en fåtölj från ett rum till ett annat tre gånger! Var det en slump att dessa två saker nämndes i en och samma mening eller var det något tecken till mig att det var min mor hon fick kontakt med istället?

Mardröm

Innan jag berättar hur det var på seansen igår vill jag berätta om min mardröm som jag hade natten till igår.

Jag drömde att jag var på seansen. Det var bara ett fåtal personer där, ingen som jag kände, mörkt och tända ljus. Jag var nervös, men ställde mig i ringen som alla stod i hållandes varandra i händerna. Det var mörkt och någonstans brann levande ljus. Jag såg inte mediumet, utan istället fanns hennes (hon som skulle leda assistenten skulle vara en kvinna) assistent synlig och det var han som ledde seansen under mediumets direktiv. Helt plötsligt började det susa i mina öron och jag blev yr. Strax därefter lyfte jag och ett par andra ur ringen och tappade greppet från varandras händer. Vi svävade ovanför ringen! Jag var livrädd och ville ner, men kunde inte styra min kropp. Jag hade ingen kontroll över den. Jag snurrade runt i en väldig fart. Snurrade och snurrade och snurrade.... plötsligt var seansen över och mediumet visade sig för oss. Det var den här personen:


Tja, vad ska jag säga? En dröm som blandades ihop av mitt kvällsnöje med dubbelavsnitt av Desperate Housewives och spänd förväntan inför seansen. Hur det egentligen gick till på seansen och om jag fick några budskap från andra sidan, berättar jag i mitt nästa inlägg... en liten cliffhanger till er...

Seans

Imorgon ska jag göra något som jag aldrig har gjort förut. Jag ska på storseans. Jag vet inte om jag tror på andar, men jag tycker att det är intressant och jag vill bilda mig en egen uppfattning om detta. Det kommer att bli spännande och jag vet inte alls vad jag kan förvänta mig. Jag tycker att det är roligt att prova på en massa olika saker och jag är öppen för alla intryck och upplevelser. Det gör mig mer säker på vad jag själv vill och tror på.

Har du varit på seans någon gång? Hur var det i så fall?

Inte ens sevärd

Igår orkade jag vara vaken ända till midnatt. Jag har varit trött hela påsken, men igår firades påskdagen med en film och chips. Filmen slängde vi in kl 22 och var slut två timmar senare. Dolt hot lät väldigt spännande och hade fått flera utmärkelser och priser. Den började aningen segt, men tog till sig och jag var till och med lätt nervös under en spännande scen.... sedan blev filmen bara segare och segare. Helt ovärda scener filmades. Till exempel fick vi se på 5 minuter när huvudpersonen gick och la sig och 3 minuter när han satt och drack kaffe i tysthet på ett café. När det var en halvtimme kvar av filmen sa jag till min sambo:

Jag hoppas verkligen inte att det är en sådan film som slutar märkligt och vi aldrig får reda på svaret.

Tjugo minuter kvar av filmen och fortfarande inget svar om vem som ligger bakom de mystiska videorna. Gääsp! Vi var trötta och ville lägga oss, men nu när vi kollat så länge, måste vi se slutet. Helt plötsligt i en väldigt märklig scen som hade hållit på i 3 minuter som vi inte förstod alls, började eftertexten rulla. Filmen var slut! Två timmar av vår lediga påskdag hade vi ägnat åt den här kassa filmen! Jag som för en gångs skull var vaken och ville fira ledigheten genom att stanna uppe längre. Vi var så förbannade och besvikna när vi la oss. Aldrig mer se på franska filmer som följer med gratis i någon kvällstidning!

Magont

Satt ute på vår lilla gräsplätt i solen för en stund sedan och läste Damernas. Skönt! Passar på när sonen sover. Det har varit underbart väder hela helgen och påskledigheten fortsätter, så som det fina vädret. Magen värker av alla godsaker och snart bjuds det på ännu mer påskmat hos faffa - svärfar alltså. I senaste numret av Damernas läste jag om tips för hur man som 30+ ska klä sig och leva. Livet mellan 30 och 40 är perioden då allting för det mesta sker vad gäller karriären coh familjelivet. Lyssna noga på kroppens signaler. Säger till exempel magen stopp - se upp och ta ett steg åt sidan, kliv at tåget, stressa inte och ät nyttigt. Det är kanske det jag har drabbats av just nu. Magont på grund av allt som händer i mitt liv för tillfället eller är det kanske bara all choklad och god mat? Jag vet inte, men jag borde väl känna mig pigg efter en sådan här lång ledighet istället för att ha ont i magen och vara tröttare än vanligt? Vet ej...

Hälsningar från Blåkulla

Det är livat på Blåkulla. Folk överallt, mat, dryck och godsaker. Magen värker. Katten är nöjd. I fredags hade häxornas häxa middag, igår lade vi nytt golv i köket och idag bjuder storhäxan på mat. Lillhäxan står för efterrätten. Kanske dricks det också litet ägglikör om magen tillåter det. Imorgon bjuds på det på mat hos faffa. Kvasten lär gå sönder när jag sätter mig på den på måndag för att fara hem.

Glad Påsk!

Redan slut på påskgodiset.

Leif är bäst

"Han har inte alla sina bestick i lådan."
Leif GW Persson

I-landsproblem

Förra veckan köpte jag munskölj. Det har vi aldrig använt förut i vår familj, men nu MÅSTE jag börja använda fluor i alla dess former säger min tandläkare. Ännu ett ålderstecken antar jag. I alla fall, får jag ont i munnen av att gurgla denna vätska för att min mun inte är van vid sådan träning. Mina muskler orkar inte hålla på i 1 minut. Min sambo däremot får ont i ögonen. Han gurglar i en minut, grimaserandes för att han tycker att munsköljet är så starkt, sedan spottar han ut det och luftar munnen och den starka ångan stiger rakt upp i hans ögon så att det svider. Vilka problem vi har!

Trött - tröttare - Tantti

Vanligtvis brukar jag vara utvilad på måndagar, men idag är jag tröttare än jag var i fredags efter en hård arbetsvecka. Sambon var bortrest hela helgen och jag tog hand om sonen själv. Det är tröttsamt att umgås med en två-åring. Den mest slitande dagen var dock i lördags som vi tillbringade med hans farmor - min svärmor. Dagen började med en tidig tågresa till grannstaden och slutade med att vi försökte laga mat ihop på kvällen. Vi var redan trötta efter resan och att sedan laga mat ihop i vårt kök var ingen bra idé. Hon gick mig på nerverna, men jag gick säkert också henne på nerverna. Nåja, hon åkte hem efter Robinson och jag kunde sätta upp fötterna på bordet och njuta av resten av lördagkvällen. Jag och svärmor umgås mycket och kommer bra överens under korta träffar. Heldagar är påfrestande och som tur är inte så ofta förekommande. Så är det bara. Vi har inte valt varandra, men måste lära oss att umgås för hennes sons och sonsons skull.

Nu ska jag till joggingspåret för rekreation efter en jobbig helg. Sambon är äntligen hemma och jag kan få tid för mig själv.

Talang 2009

Sambon är bortrest hela helgen på någon tråkig (inte för honom, men för mig hade den varit tråkig) fotbollsresa med polarna. Jag är själv med sonen och katten. Sonen sover nu och jag tittar på Talang 2009. Katten sitter som vanligt i fönstret och glor på allt som rör sig - löv, fåglar, insekter. Hade jag haft en sådan lugn i kroppen och själen som katten, skulle jag också sitta och bara glo. Det har jag inte. Därför sitter jag just nu och bloggar och kollar på tv - samtidigt. I alla fall på tal om talang: Om jag var tvungen att ställa upp i en talangtävling, skulle jag inte ha en aning om vad jag skulle visa upp för talang. Jag har absolut ingen talang... det har jag inte. Jag har hela mitt liv sökt på den speciella saken som bara jag kan och jag har fortfarande inte hittat den.

Har du någon talang?

Rekreation

Att ta en femkilometers gång/joggingrunda en vårdag när solen lyser på så här i spåret:


Att stretcha, varva ner, lyssna på endast vågljud och fågelkvitter och titta på detta:


Det är ett enkelt sätt för mig att röra på mig, slappna av och få massvis med ny energi.

Trevlig helg!

Liftaren

När jag åkte hem från jobbet igår mötte jag en liftare på vägen. Jag åkte själv och hade ca 3 mil kvar att köra. Jag hade ingen orsak att inte plocka upp honom. Jag kunde ha varit snäll mot en annan person och erbjudit skjuts 3 mil närmare hans slutdestination, vilken den nu än var. Han hade ingen skylt utan bara väska och viftade med sin tumme. När inte jag stannade ryckte han hopplöst med axlarna och började gå istället. Flera bilar hade säkert redan gjort samma sak. Jag kände mig taskig som inte stannade, men jag vågade inte. Jag kan aldrig veta vem det är jag plockar upp - en helt okänd människa som kanske vill mig illa eller har nyligen gjort någon annan illa. Det är hemskt att man inte kan lite på människor, men så är det ju idag. Eller hur?

Skulle du ha plockat upp honom? En ensam kille, cirka 25 år? Hade du plockat upp om personen hade varit en tjej istället? En äldre man, runt 40? En dam runt 60?

April april

För två år sedan lurade jag min svärmor så grundligt att jag fortfarande ler nöjt när jag gänker på det. Detta skämt kom jag på när vi höll på att flytta till vårt radhus. Vi var flera som kämpade med att städa den gamla lägenheten. Vår hyresvärd var känd för att vara otroligt petig när hon kontrollerar att städningen har gått ordentligt till. Detta vet svärmor eftersom hon tidigare själv har flyttat från samma hyresvärd. Svärmor domderade som vanligt och delade ut arbetsuppgifter.

"Putsa där! Gör si och så! Nej, inte med den trasan. Ta den andra för denna lämnar spår."

Vi kämpade och det gjorde hon med så att svetten rann. När vi till slut var färdiga åkte svärmor iväg med min sambo för att hämta mat till oss. När de var iväg kom jag på att jag skulle ljuga ihop en histora om att hyresärden redan varit och kontrollerat lägenheten under tiden de var borta och inte godkänd vår städning. Hihihi.... jag riktigt kände hur det växte djävulshorn i min panna.... jag ringde till henne och berättade detta och ****** vilket liv det blev i telefonen! Jag vågade inte avslöja skämtet på direkten utan lade på och väntade på att hon skulle komma tillbaka med maten.... jag var faktiskt nervös över hur hon skulle reagera när jag berättade att det var ett april-skämt, men på vägen hem hade min sambo kommit på att det säkert var ett april-slämt och svärmor hann lugna ner sig innan hon kom tillbaka. Puh! Jag tyckte att det var riktigt roligt och svärmor var trots vredesutbrottet lättad över att det bara var ett skämt.

P.S. Hyresvärden godkände vår städning.