Jag hade höga förväntningar, eftersom jag hade hört mycket gott om filmen och jag gillar Peter Magnussons och David Hellenius sketcher. Dock började filmen som en besvikelse. Det var flera i biopubliken som skrattade av bara själva synen av Peter och David och jag förstod inte riktigt varför. Det var inget som hade varit roligt i filmen ännu. Jag tror att det var för att man är van vid att se dem i olika sketcher så bara åsynen får en att dra på munnen. Det var lite svårt att vänja sig vid tanken att detta inte var en sketch, utan en film och allt som Peter och David gjorde var inte överdrivet som det brukar vara i sketcher, utan bara deras roll i filmen. Fast det dröjde inte så länge tills även jag skrattade. Filmen tog sig och hade många vardagliga skämt som man ibland själv råkat ut för som till exempelvis stavfel i sms och brist på saker att säga på en fest där alla andra tycks kunna mycket om ett visst ämne. Den allra roligaste scenen fick mig att skratta så mycket att jag grät! Det är ett mycket gott betyg från mig. Senast jag skrattade så mycket åt en film, var när jag såg Borat på bio. Filmen var även litet förutsägbar på ett romantiskt vis, vilket jag inte riktigt har bestämt mig för om jag gillade eller inte... jag tror jag gillade även det.
Sammanfattningsvis får filmen fem T av fem möjliga!
3 kommentarer:
Själv har jag så dåligt minne för filmer så jag kan till och med se samma fler gånger och ändå inte känna igen mig. Kanske film inte är kulturformen för mig. Det är bara några speciella som fastnat riktigt.
Stod precis och kollade på affischen idag, tänkte att det är dags för en bio. Och det är väl det om den fick fem av fem!
Oh, yes - vad bra! Jag läste endast det fetstilta och jag har redan innan varit såå sugen på att gå och se den. Nu blev jag ännu mer sugen - förstås. Tack!
Skicka en kommentar