Jag minns hur spännande och häftigt det var när jag fick mitt första spel: Ice Climber. Jag och en kompis satt och spelade i flera timmar. Det var så roligt! Sedan blev spelen allt fler. Super Mario Bros. blev en favorit. Till och med mamma gillade Super Mario Bros. och det hände att jag vaknade på morgnarna till kaffedoft och spelmusik.
Spelen var dyra och jag kände mig lycklig när jag fick ett nytt. Ibland lånade jag spel av mina kompisar. Oftast tävlade vi om vem som skulle klara av Super Mario Bros. spelen först. 3:an har jag ärligt talat inte klarat av än. Jag kommer inte förbi den sista banan! Nu försöker jag inte mer. Tots att jag inte har spelat på flera år har jag inte velat sälja tidigare, men nu är det dags att skiljas från mina älskade spel.
Det är sorgligt.
6 kommentarer:
Snyft :(
Men du ska väl inte göra dig av med dessa rariter?!?
Åh vad jag har älskat(och gör ännu) Nintendo och de spelen:)
Men lite ..sorgligt är det när man ska göra sig av med dem. Jag gjorde det också för något år sedan
kram Lallis
Det väcker verkligen en nostalgikänsla i en, jag minns att vi brukade hyra spel på någon mack och ett gäng kompisar satt och spelade halva natten och bråkade om vem som skulle spela.
Det där gillar jag inte!
Det är många som protesterar, men jag ska sälja trots att det är tråkigt. Ett spel är redan sålt.
Skicka en kommentar