En ovanlig lördagmorgon

Hela första arbetsveckan rullade på i hög fart. Tisdag var den mest slitsamma dagen på jobbet, eftersom jag var som tröttast då. Onsdagen ver helt okej trots att jag lade mig sent på grund av Morden i Midsomer. Torsdagen gick fort och i går fredag, kom äntligen semestertakten som jag har väntat på. Fredag var en lugn dag och jag kunde läsa igenom alla mail som ramlat in under semestern. Sambon har skött sig utmärkt hela veckan och hållit sitt löfte om att sköta hushållet.

Igår kändes det i både kroppen och knoppen att en hel arbetsvecka gått i full fart. Jag var trött och glad. Jag var glad över att arbetsveckan var slut och att jag äntligen skulle få sova ut på lördagen. Igår var nämligen jag och sambon bjudna på poker hos en gemensam vän och vi hade ordnat med barnvakt. Moster ställde gärna upp. Trots min trötthet blev kvällen lyckad och alla var glada. Gladast var nog min sambo som fick en topp-placering i bägge turneringarna.

Det kändes konstigt när jag vaknade idag. Klockan var kvart över elva (!) och det var bara jag och sambon i sängen. Ingen son som lagt sig mellan oss under natten med sina tusen gosedjur. Sonen är fortfarande hos sin moster och vi har för första gången på länge njutit av en lugn och lång frukost på altanen. Visst är frukostarna på altanen med hela familjen mysiga, men så fort sonen har ätit upp sin gröt, ska han ut i trädgården att leka. Detta vill han nämligen inte göra själv, utan han drar med oss också. Frukostlugnet är då väldigt kort. Ärligt talat pågår min frukost än.