Hej då Annapanna!

På onsdag åker vår kära Annapanna tillbaka hem till Mexico. Idag tog vi en låång fika och pratade om allt mellan himmel och jord. Mest om livet, dess upp- och nedgångar samt känslan av ungdom trots våra trettio år. När vi var tjugo tyckte vi att trettio lät gammalt. "När vi är trettio är livet stabilt, vi är kloka och ansvarsfulla vuxna. Vi beter oss inte omoget eller gör bort oss", tänkte vi då. Idag kom vi fram till att vi aldrig kan veta hur vi kommer att känna oss i en viss situation förrän vi är där. En trettio-åring kan bete sig hemskt omoget, känna sig ung och göra bort sig. Dessutom kan man ha otroligt roligt som vuxen ansvarsfull person också, vilket vi inte trodde på i tjugo-årsåldern. Festandet, fnittret och spänningen tar slut när man blir äldre... trodde vi!

Den här tiden som Annapanna har varit hos oss på långvisit har vi känt oss som 25 och betett oss som 14. Det känns som att hon kom hit för att ge mig ljuspunkter i ålderskrisen. Hon fick mig att känna mig som en busig tonåring igen, bara litet klokare förstås. :)

Jag kommer att sakna Annapanna något så fruktansvärt!

Bondliv

Jag skulle tänka mig att bo på landet som Annapanna nu när hon är tillfälligt i Sverige. Lugnt och fridfullt. Frisk luft. I och för sig bor jag inte mitt i stan och inte heller i någon storstad och det jag menar med landet är att det är långt till närmaste granne, närhet till en sjö och skog, grusväg till huset. Jag skulle kunna tänka mig det. Bo så. Husen är dessutom så mycket billigare utanför stan. Tyvär vill inte min sambo bo på landet. Han vill ha närheten till stan, slippa att ta bilen överallt. Avståndet och beroendet av bil är så klart en nackdel när man bor så långt ifrån stan. Bilderna nedan tog jag för ett par veckor sedan när vi var och hälsade på Annapanna och hennes söta får.

Överraskningsfest

Ca 11.00 på lördag förmiddag träffade jag på en gammal kompis på fiket (artisten). Jag har inte träffat honom på över ett år och helt plöstligt ser jag honom på fiket i stan! Jag blev väldigt förvånad och glad över att få chansen att växla några ord. Samtidigt undrade jag varför han var i stan och vad han skulle göra på kvällen för han hade handlat en del på bolaget såg jag....

Ca 17.00 började jag göra mig i ordning för kvällen. Det var svårt att välja kläder, eftersom jag inte visste vart jag skulle. Nervös. Drack lite vitt vin.

17.45 satte jag mig i bilen, sambon körde. Jag blundade. Faktiskt. Hela vägen tills vi kom fram. Ögonbindel kunde jag inte ha på mig för sonen blev rädd när sambon tänkte binda för mina ögon. Ca 18.00 klev jag in i ett hus där alla lampor var släckta och det var tyst... hmmm.



Plötsligt tändes ljuset och alla började sjunga:

Ja må hon leva, ja må hon leva.......

Där stod dem allihopa! Min släkt, sambons släkt, mina vänner, våra vänner, kompisen jag tidigare träffat på fiket - han hade ju kommit hit för min skull! Jag började lipa. Det var världens bästa överraskningsfest! Det var helt sagolikt att fylla trettio! Jag festade hela natten lång.

03.30 stupade jag i säng. Glad och full.

Förutom god mat och gott sällskap fick jag underbara presenter. Bland annat en dag och natt på Lundsbrunns spa, presentkort så att jag kan shoppa kläder och smink, biljetter till finalen av meodifestivalen!