torsdag 2 juli 2009

Åska

Jag och sonen åkte till mitt jobb och hälsade på idag. Vi åkte till grannstaden för att luncha med min syster och när vi ändå var i närheten av mitt jobb, köpte jag och sonen med oss fika till de stackarna som får jobba i värmen. Mina kollegor berättade att igår hade det varit det värsta åskovädret de någonsin sett. Jag hade redan sett detta på nyheterna där de visade att bland annat taket rasat in på ett varuhus i närheten på grund av regnet. Nu berättade mina kollegor att det hade blixtrat massor och att blixten flera gånger tilll och med slagit ner i tornet på jobbet! Tur att vi inte var där och hälsade på igår, eftersom jag är lite rädd för åskan. Här hemma hördes ett par åskknallar och vi såg bara en blixt. Endast ett par droppar regn kom. Åskovädret var väldigt lokalt. Det är cirka 45 km mellan hemstaden och jobbet. När jag var liten var jag livrädd för åskan. Som sag är jag fortfarande lite rädd, men idag hanterar jag rädslan mer sansat. Jag hade ett band med en saga om åskan som jag lyssnade på när jag var liten. Det var väl meningen att det skulle få mig att komma över min oerhörda rädsla, men sagan gjorde bara rädslan värre. Berättarrösten som skulle föreställa åskan var så otäck. Jag vet inte var denna rädsla för åskan kommer ifrån. Fast jag antar att de flesta barn är rädda för åskan?

Var du rädd för åskan? Är du det fortfarande kanske?

5 kommentarer:

Tanten sa...

Själv älskar jag åska. Det handlar antagligen om att jag får galet ont i huvudet när det är åska på gång och att huvudvärken släpper så fort åskan börjar gå. Jag kan inte minnas att jag var rädd för den som liten heller i och för sig och då minns jag inte att jag hade migrän på det sättet alls. Ja, hur som, jag gillar åska men ser till att hantera min förtjusning med förstånd.

Miia - There´s no place like home sa...

Hihi, det bandet kommer jag ihåg :)

Speja sa...

Nä, jag är dum nog att inte vara det. Tycker det är dramatiskt och spännande, men jag vill ju helst inte att den hänger precis över huvudet på mig.

Eva sa...

Nä, idag är jag inte rädd. Men jag minns att min mamma skrämde upp mig rejält för åskan när jag var liten. Hon brukade nämligen fly ut i bilen när vi var på landet. Sen satt hon där ända tills åskan upphörde.
Idag kan jag nästan tycka att det är lite mysigt med åska. Iallafall om man sitter inomhus :-)

Tantti sa...

De flesta verkar gilla åskan!