Jag vet inte om det är en myt, men är det inte tvesjtärtar som kan krypa in i människöron och lägga ägg? Jag tror jag har hört talas om ett sådant fall? På anticimex hemsida står det att de gärna kryper in i trånga och fuktiga utrymmen. Jag vill då inte ha dem i min säng! Förutom malar är tvejstjärten en insektsart jag gärna slipper. Bara så ni vet. Jag bjussar på en bild också:
onsdag 5 augusti 2009
Tvestjärtar
Rävsaxar, orönkryckor, örnastörtare eller tvestjärtar. I det här fallet är det verkligen inget kärt barn trots många namn. Nu har de invaderat vårt hem! De kommer alltid i slutet av juni/början av augusti och bor till en början i vår postlåda innan de tar sig in i vårt hem. Jag tar ogärna upp posten, men tidningen plockar jag försiktigt fram på morgonen. Sedan skakar jag tidningen, så att insekterna inte följer med mig in. Fast in kommer dem. Igår hittade jag en i diskhon. Jag spolade med varmt vatten - länge. Förra året hittade jag en tvestjärt i sängen och en låg i grytvanten när jag stoppade in handen! Iiihhh!!!
Etiketter:
övrigt
söndag 2 augusti 2009
Vår söndag
Idag åkte vi på en spontan utflykt till Norrqvarn. Vi skulle egentligen ha åkt till ett shoppingcenter, men när solen tittade fram ändrade vi färdriktning. Jag var inte så shoppingsugen, att jag ville spendera den fina dagen inomhus. Iställlet ville jag passa på att vara utomhus. Vi tittade på när båtarna hissades i slussområdet, åt god mat på uteserveringen och gick omkring i barnens minikanal och kände oss som jättar.
Efter utflykten, åkte vi hem till svärmor som bjöd på nybakad sockerkaka och bullar. Vi vuxna var trötta efter att ha gått omkring och stannat vid varenda miniatyrhus och tittat i varje fönster, men sonen var energisk som vanligt. Han ville leka och gunga på lekplatsen vid farmors hus. Vi hade inte ork för detta och lovade honom att återvända till lekplatsen någon annan dag. Löftet fungerade som vanligt och jag undrar hur många lekplatser jag har lovat min son att besöka "någon annan dag"... nåja, just nu är han nöjd ändå och både han och vi har haft en händelserik söndag.
Etiketter:
familj
lördag 1 augusti 2009
Löjligt. Jag vet.
Igår när jag handlade på systembolaget tittade kassörskan misstänksamt på mig en bra stund och sade sedan till slut:
- Jag skulle vilja titta på ditt leg.
Jag försökte dölja mitt nöjda leende, men jag tror att det syntes rätt tydligt hur glad jag blev att hon frågade mig.
När jag var 18 och gick till krogen var jag glad över att inte behöva visa leg. Då ville jag se äldre ut. Idag, 12 år senare hoppas jag att få visa. Jag undrar när det vände? Vid vilken ålder jag började hoppas på att se yngre ut än vad jag är. Jag tror att det hände någon gång vid 28-års ålder när jag såg en jämnårig på tv. Först visades en intervju med henne och jag trodde hela tiden att hon var äldre än vad hon var. Sedan visades hennes ålder och namn och jag blev chockad över att se att hon var vid min ålder. Då började jag att tänka efter om jag också såg så gammal ut. Löjligt. Jag vet. Men jag tyckte att åren hade gått väldigt fort helt plötsligt. 30-årsdagen närmade sig med rasande fart. Tiden gick inte att stoppa eller få tillbaka.
Det är nu cirka fem månader sedan jag fyllde trettio. Ibland känns det fortfarande främmande att säga att jag är 30, eller höra någon annan säga min ålder. Jag hoppar till när jag hör min ålder och undrar vart åren som tjugo-någonting tog vägen. Men på det stora hela är jag nöjd med min ålder just nu.
Fast ibland behöver jag få visa leg på bolaget för att höja självkänslan lite.
Etiketter:
åldersnoja
tisdag 28 juli 2009
En hemlighet
Igårkväll när jag bastade i gårdshuset, upptäckte jag en behållare som någon satt upp på väggen. På behållaren fanns en pump att trycka på och en skål under. Någon hade skrivit "RÖR EJ" med stora röda bokstäver på behållaren. Gissa om jag blev nyfiken på vad som skulle hända om jag tryckte på pumpen? Nyfiken på vad behållaren innehåller och varför man inte får röra den. Tvål innehöll den inte i alla fall. Det var jag säker på. Tvål är ofarligt och antagligen var innehållet i behållaren bara för personer som kan hantera det. Jag lät inte min nyfikenhet ta över förståndet och lät bli att trycka på pumpen. Men visst blir man nyfiken när det står någon typ av varningstext på saker och ting eller när något är dolt eller gömt av någon orsak?
För tre år sedan, när jag och sambon var på väg hem i bilen efter att ha hälsat på ett par bekanta, fick jag syn på en svart plastpåse i diket. Vi blev nyfikna så klart och bestämde oss för att stanna i vägrenen för att titta närmare på den. Påsen såg ut att vara väl försluten med en tajt knut. Vi petade på påsen med en gren. Den var mjuk och tung. Eftersom det var en enslig väg och det var sent på en vardagkväll, körde inga bilar förbi. Vi var själva. Vi diskuterade en stund om vad påsen kunde innehålla och bestämde oss sedan för att försöka öppna den. Sambon fick göra jobbet, medan jag stod och såg på. Han fick till slut upp knuten. I påsen låg till vår förvåning ytterligare en påse. Nu blev vi ännu mer nyfikna. Uppenbarligen var det något i påsen som någon ville gömma väldigt väl. Med en vass pinne lyckades sambon skrapa ett hål i den andra påsen. Jag var gravid i tredje månaden och var otroligt känslig för alla lukter. Jag kände genast att det började stinka när påsen sprack. Jag fick kämpa för att inte kräkas. Genom sprickan kunde vi se att det fanns ytterligare en påse i den andra påsen. Innehållet blev allt mer spännande och samtidigt förberedde vi oss på det värsta. Innehållet var absolut inte något av värde i form av smycken eller pengar som någon rånare snabbt slängt iväg under flykten undan polisen, ifall vi nu hade trott det, utan där inne låg det antagligen något ruttet - dött. Sambon försökte nu att öppna den tredje påsen. Han lyckades skrapa upp ett litet hål som han sedan kämpade med att göra större. Nu var stanken så hemsk att jag inte kunde stå ute längre. Jag satte mig i bilen och började ångra företaget. Jag bad min sambo att sluta. Det här var otäckt och stanken var fruktansvärd. Sambon var nu så nära att få reda på innehållet att han vägrade ge upp. Det började skymma ute. Sambon höll för näsan och kämpade. Till slut fick han ut den stora, mjuka, stinkande klumpen...
Det hemliga innehållet visade sig vara en död räv.
Vi åkte hemåt med stillad nyfikenhet, kanske en gnutta besvikenhet, absolut illamående. Påsen fick ligga kvar och dagen efter tipsade vi polisen om den. Någon hade ändå brutit mot någon sorts lag. Jaktlagen eller dumpning av kadaver. Jag vet inte. Frågan är om vi skulle göra samma sak igen om vi hittade en påse till på en skum plats.
Antagligen.
Har du gjort något liknande någon gång? Hade du tryckt på pumpen eller stannat och tagit reda på innehållet i påsen? Lockade rubriken dig?
Etiketter:
frågor
söndag 26 juli 2009
Ajöss mina kära spel
Jag minns hur spännande och häftigt det var när jag fick mitt första spel: Ice Climber. Jag och en kompis satt och spelade i flera timmar. Det var så roligt! Sedan blev spelen allt fler. Super Mario Bros. blev en favorit. Till och med mamma gillade Super Mario Bros. och det hände att jag vaknade på morgnarna till kaffedoft och spelmusik.
Spelen var dyra och jag kände mig lycklig när jag fick ett nytt. Ibland lånade jag spel av mina kompisar. Oftast tävlade vi om vem som skulle klara av Super Mario Bros. spelen först. 3:an har jag ärligt talat inte klarat av än. Jag kommer inte förbi den sista banan! Nu försöker jag inte mer. Tots att jag inte har spelat på flera år har jag inte velat sälja tidigare, men nu är det dags att skiljas från mina älskade spel.
Det är sorgligt.

Etiketter:
nöjen
lördag 25 juli 2009
En ovanlig lördagmorgon
Hela första arbetsveckan rullade på i hög fart. Tisdag var den mest slitsamma dagen på jobbet, eftersom jag var som tröttast då. Onsdagen ver helt okej trots att jag lade mig sent på grund av Morden i Midsomer. Torsdagen gick fort och i går fredag, kom äntligen semestertakten som jag har väntat på. Fredag var en lugn dag och jag kunde läsa igenom alla mail som ramlat in under semestern. Sambon har skött sig utmärkt hela veckan och hållit sitt löfte om att sköta hushållet.
Igår kändes det i både kroppen och knoppen att en hel arbetsvecka gått i full fart. Jag var trött och glad. Jag var glad över att arbetsveckan var slut och att jag äntligen skulle få sova ut på lördagen. Igår var nämligen jag och sambon bjudna på poker hos en gemensam vän och vi hade ordnat med barnvakt. Moster ställde gärna upp. Trots min trötthet blev kvällen lyckad och alla var glada. Gladast var nog min sambo som fick en topp-placering i bägge turneringarna.
Det kändes konstigt när jag vaknade idag. Klockan var kvart över elva (!) och det var bara jag och sambon i sängen. Ingen son som lagt sig mellan oss under natten med sina tusen gosedjur. Sonen är fortfarande hos sin moster och vi har för första gången på länge njutit av en lugn och lång frukost på altanen. Visst är frukostarna på altanen med hela familjen mysiga, men så fort sonen har ätit upp sin gröt, ska han ut i trädgården att leka. Detta vill han nämligen inte göra själv, utan han drar med oss också. Frukostlugnet är då väldigt kort. Ärligt talat pågår min frukost än.
Etiketter:
familj
tisdag 21 juli 2009
Jag vill ha semester igen
Första arbetsveckan har börjat hemskt och stressigt. Det är mycket att göra på jobbet och jag har sovit dåligt. Både igår och idag somnade jag en stund i soffan efter jobbet. Igår sov jag bara en minut tills jag väcktes av en ryckning. Du vet, sådana ryckningar man får när man somnar, fast man inte får somna. Idag tillät jag mig att sova en stund. Annars orkar jag ju inte titta på sista avsnittet av Morden i Midsomer. Jag hoppas bara att jag kan somna igen när mordgåtan är löst.
Mitt löfte om att gå upp i tid och inte stressa har jag inte hållt. Istället har jag klämt in fler morgonrutiner på lika kort tid. Jag går upp lika sent som förut samt stressar i mig frukost och bläddrar igenom tidningen på en minut, bara för att jag har lovat mig själv att göra detta. Imorgon ska jag INTE snooza. Jag ska gå upp direkt när klockan ringer, så att jag hinner äta frukost i lugn och ro, samtidigt som jag läser morgontidningen.
Sambon har hållit sin del av avtalet hittills. Idag hade han lagat mat tills jag kom hem. Dock blev det mat som jag inte gillar - fiskbullar, men han hade varit snäll och tänkt på mig och stekt köttbullar också. Han hade även dammsugit på övervåningen samt tvättat!
Etiketter:
jobbet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

