Typiskt

Igår hade jag en ensam, lugn kväll att se fram emot då sambon var på jobbfest. Jag hade planerat en kväll framför tv:n med en massa gott snacks till. Inget zappande mellan tv-kanaler och text-tv i reklampausen, utan jag skulle få ha tv:n helt för mig själv.

Men... jag somnade när jag nattade sonen vid nio-tiden och vaknade i hans säng halv elva på kvällen. Det var den kvällen det! Alla bra program och filmer var slut och jag var för trött för att sätta mig framför datorn. Jag bytte säng och somnade direkt. Jag var för trött antagligen och behövde sova istället, men jag var besviken att en hel fredags-kväll gick mig förbi.

Skräpmat idag

Varje gång jag hämtar mat från pizzerian får jag frågan:

- Har ni småbarn hemma?

- Jaa.. svarar jag, fast jag egentligen vill svara nej, eftersom jag vet vad mitt jakande svar innebär. Dessutom känner pizzabagaren igen mig, fast han frågar samma sak varje gång ändå. Han vet att jag har barn. Innan han ens har hunnit höra mitt svar stoppar han ner ett par klubbor i påsen tillsammans med salladen och drickat. Precis som idag. Eftersom det inte är lördag, stoppade jag undan klubborna i godisskåpet:

Äter vi pizza ofta tro?

Fördelen är att vi har något att ge bort til barn som kommer fint utklädda vid Halloween och Påsk.

Jag undrar

För en vecka sedan var jag på en föreläsning igen om Medialiet och Healing. Den var intressant och jag fick en del nya kunskaper och erfarenheter. Vi fick en demonstration i healing som jag aldrig har sett eller varit med om tidigare och pratade om Randis belöning som jag heller inte visste fanns. Men det som slog mig och fick mig att tänka efter, var publiken som var där. Majoriteten av åhörarna var äldre personer - kvinnor 55 - 65. Det fanns två män som var i 30-årsåldern, mediumet var en man, resten av publiken var kvinnor och majoriteten av dem i övre medelåldern. Seansen som jag var på, bestod också mestadels av kvinnor. Vi var cirka 4o personer och endast två var män. På seansen var åldern mera spridd, men majoriteten var ändå äldre kvinnor. Undrar varför det mest är kvinnor som är intresserade och speciellt de äldre?

Blogiinläggi

Hur kommer det sig att resan bort alltid känns längre än resan hem? Vägen till Borås och släktingarna kändes lång, medan resan hem gick mycket fortare.

Vi hade en väldigt trevlig dag med släkten. Sonen pratade svenska och vi andra pratade både finska och svenska. Min kusins barn som förstår mer finska än min son, hade utvecklat en del egna finska ord. När de ville ha saft, bad de om "saftia" och när de ville ha mat, sa de "matia". De lägger till ett i eller ia i slutet av orden för att det ska låta finskt.

Det är konstigt att vi inte träffar släkten oftare. Vi har ju trevligt tillsammans. Vi lovade att träffas oftare och jag hoppas verkligen att vi håller det vi lovat. Sist träffades vi på grund av begravning för tre år sedan (tyvärr är det för det mesta enbart vid begravningar) och då bytte jag e-postadress med min kusin. Vi mailade inte till varandra så ofta, men kontakten blev ändå bättre än tidigare. Vi ringde ju aldrig till varandra. Ett mail eller kort chatsession på MSN kändes bättre. Nu har vi kontakt på facebook och jag tror att det idag med hjälp av internet och speciellt facebook är enklare att träffas. Det är enklare att bestämma dag och tid genom att skicka ett kort meddelande istället för att ta luren och ringa. Dessutom åkte vi till släktingarna idag just för att vi på facebook såg att min moster fyller jämna år.

Aktiv långhelg

Vad skönt det är med långhelg! Vi har hunnit med en tripp till Göteborg, nöjen på Liseberg, underbar hotellfrukost, shopping, grill, puben, picknick och mycket mer. Och det bästa av allt är att det bara är lördag idag. Det är 1 kväll och 1 hel dag kvar av ledigheten! Ikväll ska jag ta det lugnt och slappa framför tvn och morgondagen spenderar jag hos släktingar som jag inte har träffat på länge. Det är så pass länge sedan jag träffade dem, att de inte ens har träffat min son. Han är 2 ½ år. Släktingarna är från Finland, men bor i Borås. Det är drygt två timmars bilväg härifrån. Svärmor är orolig för att sonen inte ska kunna konversera med sina släktingar, eftersom han inte kan finska. Jag skrattade och berättade för honom att mina släktingar har bott i Sverige i flera år och kan faktiskt svenska också. En del av dem kan till och med bättre svenska än finska. Ja visst, finns det nog finländare som gärna inte pratar svenska, men jag tror att de klarar av att föra en dialog med en två-åring.

Återkommer efter mini-semestern

Göteborg. Liseberg. Farfars bilar. Sockervadd. Hanghai. Hamburgare. Hotell. Shopping.

Bär hjälm!

För en vecka sedan köpte vi en ny cykel som vi kan skjutsa sonen på. Vi köpte barnstol och hjälm till honom. Självklart köpte vi hjälm till både mig och sambon också. Jag kände mig smått löjlig när jag tog på mig den första gången. Sist jag hade hjälm, var när jag själv var liten och var tvungen till detta. Min hjälm var rosa och av frigolit. Jag hade klistrat fast en massa fina klistermärken för att göra den ännu tjusigare.

När jag skulle på premiärturen med nya cykeln och hjälmen väntade jag in i det sista med att ta på mig hjälmen för att slipppa synas i den så mycket som möjligt. Precis när jag tog på mig den och skulle hoppa på cykeln, ropade någon mitt namn. Jag vände mig om och där stod ett par som jag känner och inte har sett på väldigt länge.

- Åh hej, sa jag och kände mig fånig i hjälmen. Obekväm. Det kändes som om de bara stirrade på hjälmen och inte på mig. Fast jag är helt säker på att de själva alltid har hjälm när de cyklar. Speciellt när de skjutsar på sitt barn. Det kändes bara väldigt ovant att bära hjälm igen, efter så lång tid utan.

När jag är ute och cyklar och möter andra vuxna som har hjälm känner jag för att nicka till dem som hälsning. Titta vad duktiga vi är som har hjälm! När jag möter någon som inte har hjälm känner jag mig töntig. Om jag inte har hjälm (vilket ibland händer när jag inte skjutsar på sonen) och möter någon med hjälm, känner jag mig skamsen. Det känns som att jag får onda blicken tillbaka. Fast så känner sig väl den som jag möter som inte har hjälm, när jag har hjälm? I alla fall. Summa summarum. Bär hjälm trots att frisyren förstörs och du känner dig löjlig. Den räddar liv! Om du är så säker på att inte ramla med cykeln, behöver ju inte ditt barn ha hjälm heller om inte du har det. Lika viktigt som det är för ditt barn att bära hjälm, är det för dig.