måndag 17 augusti 2009

Status: Bloggar

I fredags firade Sven tioårsdag med sin fru.
Bosse brände sin hand på en varm platta i lördags, vilket han själv tyckte var klantigt.
Igår tog Karin en powerwalk och njöt av sin sista lediga dag på semestern.

Numera är status på facebook sättet att hålla sig uppdaterad om vad som händer i kollegornas liv. På lunchen fortsätter vi snacket om våra statusar och säger det som inte redan har kommenterats på facebook. Som Sven redan påpekade med glimten i ögat imorse:
- Om ni inte redan har hunnit läsa det i Ullas status, så vet ni att hon stannar hemma idag på grund av vård av sjukt barn...

Går det till så även på ditt jobb? Detta är väldigt vanligt på vårt jobb och blir bara allt mer vanligare ju fler kollegor vi hittar genom varandras nätverk. Jag vet inte om det är så bara för att jag jobbar på ett IT-företag? Är det inte litet skrämmande ändå? Kan facebook blir den nya "mobilen" som gör det svårt att svara på frågan hur sjutton man klarade sig utan mobilen tidigare? Hur gjorde du innan du hade facebook när du snabbt skulle meddela alla att du var sjuk?

11 kommentarer:

Eva sa...

Oj, plötsligt känns det som man är väldigt efter :-) Så där är det definitivt inte på mitt jobb och det skulle aldrig falla mig in att gå ut med det på facebook - att jag är sjuk... Det som behöver veta det får reda på det ändå. Själv ringer jag jobbet om jag är sjuk, det funkar bra :-)

F sa...

bara jag som har facebook bland mina närmaste kolleger.

Mamma J sa...

Ännu en grej som gör att jag måste måste måste stå emot att lägga till mig på Facebook.

Jag kan säga att jag skulle vilja ha kontakt med lite gamla kompisar via den där fejan - men att ha daglig uppdateringskontakt med mina kollegor så där - jag ryyyser!

Och då skall du veta att jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb och tycker väldigt mycket om mina kollegor. Men, nej.

Eva sa...

Hej! Hur har det gått? Har du hunnit börja med boken om vägvisare än? :-)

Speja sa...

Jag har hållit mig utanför Facebook - trots påtryckningar - så jag har inte en aning om hur det kan vara. Men det kan nog skapa ett behov som egentligen inte behövs. Tror jag.

Ha det finfint!

Lallis - liv och leverne sa...

Det där med fejjan tror jag är vanligt faktiskt. *ler*
Lite kul sådär och kanske inte lika kul alltid. Men kanske ändå. Jag har inte riktigt bestämt mig;)
kram Lallis

Eva sa...

Sv: Undrar vem det kan vara. Jag måste nog säga att jag har mer pejl på våra kvinnliga medium :-) Kan det vara Anders Åkesson? Eller Pehr Trollsveden? Du får berätta sedan hur det gick. Låter ju jättespännande :-)
Kram,
Eva

Mie sa...

Känner igen, känner igen! De bekanta man har som inte finns där blir ju nästan lite utanför;)

2BarnsMamman sa...

Jag försöker undvika att ha mina närmsta kollegor som vänner på facebook, så för min del är det inte så - trots att även jag jobbar på ett IT-företag :) Ha en fin fredag och en skön helg! Kram

Eva sa...

Sv: Jo, Benny har jag hört talas om. Men jag vet inte hur han är. Ska bli spännande att höra sedan vad du tyckte :-)
Sov gott!

F sa...

ja och jag hoppas du gör det....