I'm back!

Hej på er allihopa!

Anledningen till mitt lååånga uppehåll är att jag har varit otroligt trött och illamående på grund av graviditet. Det värsta är nu över och jag har börjat tänka i inläggsform igen som jag gjorde tidigare. Typ: Ja, det här kan jag ju blogga om... osv. Saken är bara den att jag inte längre känner tillhörighet med bloggnamnet. Krisen är över och ett nytt liv som en glad trettioåring börjar ta sin form. Ett barn till är på väg och snart ska vi flytta till ett hus. Livet leker. Följa gärna mitt liv och mina tankar på min nya blogg:

http://bloggoblandat.blogspot.com/

Hjärtligt välkomna allihopa!

Höst

Ok, det är väl lika bra jag erkänner - hösttröttheten har slagit till och jag tar en paus i bloggandet.

Jag kommer åter när energin är tillbaka.

kram/ Tantti

Iväg på spa

För cirka en månad sedan bokade vi den här dagen för spa och rekreation i Lundsbrunn. Jag fick detta i trettioårspresent. För en månad sedan visste jag ju inte att jag skulle bli sjuk. Otur! Jag trotsar faktiskt förkylningen och åker på spa i alla fall. Det kanske gör mig frisk. Idag ska jag och sambon bada i örtbad och få massage samt äta en god lunchbuffet och bara njuta av lugnet. (Fast får man ta massage när man är förkyld? Jag har hört att det kan förvärra förkylningen?) Barnvakterna är på ingång i detta nu och lillen ser fram emot att spendera dagen med farmor och farbror. Han vet att han kommer att få leka hur mycket han vill (lillen alltså - ok, farbror får leka också, vilket han tycker är roligt) och lillen kommer att få all uppmärksamhet av dem.

So long bloggers. Nu ska jag på spa. Ha en bra lördag!

Sjuk och uttråkad

Jag är tillbaka i soffläget som jag hade för en månad sedan. Jag är sjuk igen och har mest bara legat i soffan och tittat på tv och odlat på Farmville. Idag skippade jag Glamour faktiskt eftersom jag greps av gästerna som var med i dagens Oprah. Jag förstår inte varför Oprah sänds en sådan tid på dagen då de flesta är på jobbet. Go Oprah, säger jag bara. Nu visas Gossip girl i bakgrunden som är en elak bloggare som har som främsta mål att skvallra om allt och alla. Jag, eller en nära släkting till mig, har faktiskt upplev det här med skvallerbloggar på riktigt. Någon elak jvel startade en sådan Gossip girl-inspirerad blogg i vår lilla stad för cirka ett år sedan. Som tur var fösvann den illa kvickt då den fick väldigt många polisanmälningar på sig. Hah! Sådana bloggar fungerar inte i verkligheten som tur är.

Nu väntar jag på att familjen ska komma hem så att jag får någon mer levande varelse att prata med än katten som har varit mitt sällskap idag. Inget illa menat mot katten, men jag vill ha mer respons än bara kurr och klös just nu.

Ju just det - min tand visade sig vara död. Jag hade fått en inflammation under tanden. Jag fick någon sorts provisorisk lagning och enligt tandläkaren kan jag få litet eller väldigt mycket ont igen idag. Än så länge har jag inte känt något som tur är. Om två veckor ska jag till doktorn igen. Tills dess får jag inte äta något hårt och försöka att undvika tugga med den döda tanden. Igår när famlijen hämtade mat från McDonalds, sörplade jag soppa... :( Jag var fortfarande så svullen att jag inte kunde äta något annat.

Just det igen - visningen igår... den kan jag inte riktigt uttala mig om än. Ska diskutera saken med sambon när han har kommit hem.

Tandont och sjuk

Kexchokladen hjälpte inte och jag är hemma idag. Jag är förkyld och har jag tandvärk. Denna gången var inte chokladbiten till någon nytta alls, förutom ett par minuters njutning för smaklökarna. Aj aj aj! Jag har fått en tid till tandläkaren i eftermiddag. Sov knappt en blund inatt på grund av både nästäppa och värk i tanden. Jag hade ont i hela vänstra halvan av ansiktet. Örat, ögat, huvudet, tänderna och så näsan som var täppt. Det var en tuff natt. Jag lyckades dock somna i soffan en timme i förmiddags. Sömnen gjorde nytta och tandvärken är inte lika illa nu. Smärtgränsen blir ju lägre vid trötthet. Det är nästan så att jag funderar på att avboka tiden - för den här lilla smärtan kan jag stå ut med. Jag kanske inte har hål i tanden i alla fall? Nej, nu är det bara min tandläkarskräck som talar. Jag måste ändå pallra mig till doktorn.

Idag har vi också bokat in en husvisning. Jag hade tänkt att gå trots min förkylning. Det jag är mest rädd för är att jag ska vara så bedövad i munnen att jag inte kommer att kunna prata. Jag är så fruktansvärd rädd för smärta så jag brukar ta dubbla bedövningssprutor och då brukar det ta lång tid innan jag kan prata ordentligt. Jag vill inte prata på visningen, för jag vet hur jag låter när jag är bedövad. Ha hah inne pata... Sambon får sköta snacket och jag hoppas att de övriga som är där inte pratar med mig. Undrar vad de skulle tänka om mig om jag patahe så hää och dreglade? Jag dreglar när jag är bedövad i munnen. Jag ser fram emot visningen ändå. Det är ett hus som både jag och sambon är väldigt intresserade av. En sak som fångade sambons intresse var att grannen har pool. Jag vet inte riktigt vad han menade med det - att vi får låna den på sommaren kanske? Det som jag tycker är bra, är att det finns bastu i huset. En finne måste alltid ha bastu i huset!

Go o glad kexchoklad

Vid middagsbordet satt jag och sambon och pratade om våra kollegor som är sjuka titt som tätt och att de måste ha väldigt dåligt immunförsvar. En stund senare ringde jag och talade om för min syster att jag inte skulle följa med till yogan som vi går på varje måndag för att jag kände mig trött och frusen. Nu kanske jag håller på att bli sjuk igen. Man får inte prata skit om folk för det slår tillbaka direkt. Nu har jag precis vaknat. Jag har legat i soffan hela kvällen, under filten och frusit. Jag litet varmare och piggare. Sambon har varit och handlat kexchoklad till mig som säkert kurerar mig det sista så att jag kan jobba imorgon.

Ibland lyssnar jag på min sambo

Idag har jag spenderat dagen i ett shoppingcentrum. Det var dags att köpa nya skor och ytterkläder till sonen. Sambon sade till mig innan vi åkte iväg att jag enbart fick köpa kläder till sonen och hålla mig till det. Inga extra köp! Jag vände och vred på ett par snygga stövlar ett bra tag i en affär, men bestämde mig till slut att bara köpa skor till sonen trots att jag skulle ha fått 100 % rabatt på det billigaste paret om jag hade köpt tre par. Min röst sade till mig att köpa ett par till eftersom jag ju faktiskt tjänar på att köpa tre par för att jag får mer rabatt, men sambons röst trängde igenom och sade till mig att lägga tillbaka stövlarna. Nu sitter jag hemma och är litet ledsen över att jag lämnade stövlarna i affären. Sambon, han är glad och nöjd att jag höll mig till det han sagt... nästan. Jag köpte fatkist det nödvändiga sminket och rengöringsservetter. Ikväll ska jag göra mig ren med de underbara organiska rengöringsservetterna och imorgon ska jag sminka mig fräsch med min nya mineralfoundation.

Förlåt

Den 19:e september var den senaste gången jag uppdaterade bloggen och jag ber om förlåtelse för det. Eller? Jo, det gör jag. Eller, nej förresten. Jag ber om förlåtelse för mitt velande med bloggen. Jag har velat fram och tillbaka - om jag ska fortsätta att blogga eller inte. Jag har funderat på om jag skulle plocka bort min blogg helt och hållet för att slippa ha det dåliga samvetet för att jag inte har tid att uppdatera den. Fast den tanken slog jag bort rätt fort, för den var eogistisk. Ni som ändå läser min blogg, skulle ha blivit kvar med kanske en massa frågetecken om vart den där Tantti tog vägen och varför hon försvann utan ett ord. Bara för att jag ska slippa dåligt samvete? Dåligt samvete kan vara bra ibland. Det gör att jag skriver... fast ändå... det är väl inte det som bloggande handlar om? Tvång att skriva? Nej, den handlar om lust att skriva. Om jag verkligen hade lust, skulle jag också ta mig tid att skriva? Eller? Jag kunde också ha skrivit ett sista inlägg om varför jag slutar blogga och sedan plockat bort bloggen, men den tanken slog jag också bort rätt fort för helt plötsligt skulle jag få lust och tid att skriva igen och då skulle jag inte haft någon blogg kvar och jag hade fått abstinensbesvär och utan att tänka efter ha startat en ny blogg och sedan kanske kommit till samma problem igen efter ett tag... för det har hänt förut. (Öhm... detta är min fjärde blogg...) Då började jag tänka på om jag ska fortsätta som jag gör. Bara uppdatera bloggen ca 1 - 2 gånger i veckan och då började jag tänka på läsarna igen. Vem vill läsa en blogg som uppdateras så sällan? Fast... då började jag tänka på vem jag egentligen skriver för? Skriver jag för läsarnas eller skriver jag för min egen skull? Om jag skriver för min egen skull, kvittar det väl hur ofta den uppdateras eller om jag ens skriver alls för då har jag väl antagligen något annat att göra som jag prioriterar högre?

Jag kom i alla fall fram till den slutsatsen att jag kommer att fortsätta att blogga och jag gör det för min skull - för att jag gillar det. Har jag mycket annat att göra som gör att jag inte hinner blogga, så vet ni som följer min blogg, att jag kommer tillbaka när jag har mer tid - som ikväll. Så förlåt mig att jag tänkte tanken att ta bort bloggen och avsluta utan ett ord. Det kommer jag inte att göra.

Jag gillar även att läsa bloggar så puss på er kära bloggare. Nu ska jag uppdatera mig om vad ni har haft för er i veckan.

Morgonstund har guld i mund

Morgonstund har guld i mund i alla fall på lördagar. Vardagar är det inte roligt att gå upp tidigt och bege sig till jobbet. Speciellt nu när det råder trist stämning på jobbet. Lördag är en mycket bättre dag att stiga upp tidigt. Jag och sambon brukar turas om att få sova ut på helgdagarna och i morse var det min tur att gå upp med sonen och fixa frukost medan sambon fick dra sig en stund i sängen. Normalt brukar jag ha min sovmorgon på lördagar och sambon på söndagar men ikväll ska jag gå ut och roa mig, så imorgon ska jag ta sovmorgon. Ikväll ska jag på en spelning som ska vara utomhus. Det är ett band som spelar en blandning av punk och Johnny Cash-låtar på svenska. Jag har hört de spela förut och de är riktigt bra. Hoppas kvällen blir lång och trevlig.

Bra tv

Vad tycker ni om idol nu då?

Jag är fast. Måste se det varje kväll och om jag har missat ett avsnitt, går jag in på tv4 play och tittar där. Det är många duktiga idoldeltagare i år. Jag är själv verkligen ingen expert, men har fått rysningar flera gånger när jag har lyssnat på de sökande. Jag ryser för att de är så bra.

En annan serie som jag har fastnat för den här hösten är True blood. Jag är inte mycket för vampyrfilmer, men när jag såg första avsnittet var jag fast och gör samma sak som med idol - kollar på nätet om jag missat ett avsnitt.

Jag ville bara dela med mig av ett par tv-tips inför den mörka och mysiga hösten. Tänd ett ljus och ta fram gosiga filten. Hösten bjuder mycket bra tv... jösses... jag låter som en tv-hallåa...

Alexander Skarsgård är en snygg vampyr i True Blood.

Oro

Först besked om att vårt företag ska säljas och sedan varsel av flera hundra personer på bolagen som är våra nuvarande ägare. Bra eller dåligt? Det vet ingen och just nu är ovissheten stor. Hur ska detta sluta? Dålig stämning på jobbet. Humöret är verkligen i botten just nu.

Då är det skönt att ha en sambo som gör sitt bästa för att höja mitt humör. Till ikväll har han köpt en räksmörgås som jag kan hugga tänderna i så fort han har kommit hem. En sådan god och lyxig kvällsmacka gör att oron försvinner för en kort stund och de positiva tankarna har lättare att hitta fram.

(Lånad bild.)

Händelser jag minns

I fredags var det åtta år sedan de hemska attackerna inträffade i USA. Jag minns exakt vad jag gjorde när jag hörde nyheten och var jag befann mig. Jag minns också allt annat som hände den dagen. Vem jag pratade med och vad jag gjorde. Jag hörde nyheten på radion när jag satt i bussen på väg hem från högskolan. När jag kom hem tittade jag på nyheterna som visade attackerna om och om igen. Sedan pratade jag med en kompis i telefon om vad som hade hänt och jag minns även andra saker som vi pratade om som inte handlade om attacken.

På samma sätt minns jag dagen då Olof Palme mördades - jag var liten och väntade på att få se ett barnprogram på tv. Istället visades extra nyheter om Palme.

Även prinsessan Dianas dödsdag har jag i minnet och jag minns exakt vad jag gjorde och hur jag fick reda på nyheten. Jag var tonåring och vi skulle cykla iväg till stranden för att sola och bada, när mina kompisar frågade mig om jag hade hört vad som hade hänt.

När Anna Lindh mördades satt jag återigen på bussen och jag var på väg till högskolan. Jag berättade detta sedan för mina klasskompisar som ännu inte hade hört de tråkiga nyheterna.

När Michael Jackson dog var jag på väg till affären för att köpa en ny tv. Jag satt i bilen och radion spelade bara Michael Jacksons låtar. Jag förstod inte detta då, utan trodde att det var någon sorts jubilem eller hans födelsedag. Senare, när jag hade kommit hem, berättade en släkting till mig vad som hade hänt. Det var en varm sommardag och vi spenderade eftermiddagen på stranden.

Dessa är några tragiska händelser som jag tror de flesta minns väldigt väl. Är det något annat som du minns väldigt väl? Kommer du ihåg hela dagens händelser? Hur vädret var? Vem du träffade och vad du gjorde?

Husvisning

Vi har funderingar på att flytta till ett hus med större trädgård. Dock inte så stor trädgård som utanför slottet. Igår ringde vi till en mäklare och idag var vi redan på visning. Vi var själva på visningen, eftersom det inte var någon allmän visning. Jag kände rätt fort när vi kom in att det här var inte huset jag ville flytta till, men jag har så svårt att tala om det. Tittar mig omkring och låtsas att tycka om huset för att inte göra mäklaren besviken. Hoppas att han ska ha något mer objekt att visa för oss, så att vi kan säga att, nej, tack inte det här huset, men kanske det andra som du har att erbjuda... Jag tänker också på säljarna. Nu har de fått upp förväntningarna och hoppas på att vi ska komma med ett bud. Jag vill inte göra dem besvikna heller.

Sambon tycker att jag är löjlig.

Ok, jo jag vet. Löjligt. Men det känns som att jag har gett både mäklaren och säljarna falska förhoppningar. Nästa visning är om två veckor, hos en annan mäklare... hoppas vi gillar huset, så jag slipper känna mig taskig igen.

Frisk

- Man ska inte svära i kyrkan, sa sonen till mig idag.

Du har rätt. Det får man inte, sade jag och skrattade. Jag undrar var han har hört det. Jag har inte sagt så och inte min sambo heller. Det är lustigt vad de små snappar upp.

Bara så ni vet är jag äntligen frisk!

Whiskey två kvällar på raken samt ett bastubad gjorde susen. Imorgon ska jag till jobbet.

Skål för hälsan!

Igår hällde sambon upp en whiskey till mig. Han sade att jag skulle bli frisk om jag drack upp den. Jag gillar inte whiskey, men jag kände knappt smaken, eftersom jag var så förkyld, så jag tänkte att det kan vara värt ett försök. Jag orkar inte vara sjuk längre.

- Du ska låta whiskyen vara kvar i munnen en liten stund innan du sväljer och sedan ska du dra in luft långt ner i lungorna genom munnen, fortsatte han.

Jag trodde att jag skulle hälla i mig allt på en gång, som shottar, så jag gjorde det och andades in luft genom munnen efteråt. Jag hostade litet grand och kände att smaken var stark men inte mer. Sambon fyllde på och sade att jag skulle dricka lite i taget och inte allt på en gång. Jag fortsatte dricka. Jag försökte smutta, men det var inte lätt. Smutta sprit har jag aldrig gjort förut. Smutta vin är enklare. En halvtimme senare började jag svettas, men kände ingen annan effekt av alkoholen. Jag skippade ibuprofenen, drack vatten och lade mig.

Jag vaknade för ett par timmar sedan och kände mig bättre - faktiskt. Fast jag vet ju inte om det beror på whiskeyn eller att jag bara helt enkelt är på väg att bli frisk ändå.

/Idag har jag klickat hem några fynd från H&M och bara slappat. Snart börjar Glamour./

Ännu en dag

Jag är fortfarande sjuk. Känner mig lika sjuk idag som igår, så ingen förbättring med andra ord. Jag har spenderat eftermiddagen (eller enligt mig morgonen) med att ringa runt till folk på jobbet för att meddela att jag stannar hemma imorgon med. Det lustigaste var att jag fick ringa företagshälsan för att avboka en hälsokontroll igen. Det är min första hälsokontroll på det här företaget och jag har redan avbokat den en gång tidigare. Denna gången avbokade jag på grund av att jag är sjuk. Undrar vad de tänker om mig? Att jag är i stort behov av en hälsokontroll? Det var till och med mitt eget initativ att gå på kontroll, eftersom jag har haft ont i axeln. Jag sa att jag kunde ringa tillbaka nästa vecka för att boka en ny tid eftersom jag inte har min kalender tillgänglig nu, men hon propsade på mig en tid i alla fall som jag sedan får avboka om den inte passar. Det har jag ju ingen lust att göra igen - kanske just därför hon propsade på mig en tid.

Nåja, sambon väckte mig vid ett-tiden idag! Hade ingen aning om att klockan var så mycket! Det var ju tur det, så att jag hann se Glamour. Karen syntes inte till, så jag har inte riktigt fått klarhet i om det är den Karen som jag tror dog för flera år sen.

Sjuk o rastlös

Glamour är en såpa som jag har följt sedan jag var tonåring, men på senare år har jag inte kunnat följa den på grund av tidsbrist. Idag när jag är hemma och sjuk, kollade jag på Glamour.

Är Karen tillbaka? Var det inte hon som dog för väldigt länge sedan?

Fattar inget, men jag är fast som vanligt. När kommer nästa avsnitt? Hoppas jag är sjuk imorgon med så att jag får se den spännande fortsättningen. Nej, då. Det är inte roligt att vara sjuk, men troligtvis stannar jag hemma imorgon också. Tydligen är det flera på jobbet som är sjuka. Kollegan som sitter närmast mig är också hemma, samt hennes sambo som jobbar på samma företag. Något virus är det...

Jag ringde till sambon tidigare idag och han hade tydligen köpt godis till sig själv igen. Han har missförstått detta helt och hållet. Det är väl den som är sjuk som ska få äta godis? Han gjorde samma sak förra gången när jag var sjuk. Han köper väl godis i förebyggande syfte, för att få energi, så att han inte blir sjuk. Jag pallrade mig iväg till affären själv och köpte mig en påse Malteser och Fanta. Jag dricker alltid Fanta när jag är sjuk. Vet inte riktigt varför.

Till skillnad från min sambo tar sonen bra hand om mig när jag är sjuk. Igår fick jag ett plåster i pannan för att jag hade ont i huvudet.

Bloglovin

Jag skulle visst lägga in den här länken i ett nytt inlägg:

Följ min blogg med bloglovin

Vi får se vad som händer...

Jag är uttråkad av att sitta hemma. Det är tur att det finns så många bra bloggar att läsa. Jag har sovit ut, duschat och fått i mig en macka till frukost. Nu känner jag mig aningen piggare. Imorse när jag vaknade kände jag mig allt annat än pigg. Ont i hela kroppen.

Målarna har inte dykt upp än. Jag som har gjort mig i ordning och bäddat sängen. Det vore väl typiskt om de dök upp just som jag lägger mig i sängen igen. Det är just sovrummets fönsterlistor som ska målas och då kan inte jag ligga där och vila när de kommer. Nåja, jag går väl en bloggrunda till och kollar in Bloglovin. Jag har inte riktigt förstått mig på den än för jag har ju ändå länkar till mina favoritbloggar i min blogg där jag enkelt kan se om de har uppdaterats. Vad är skillnaden?

Sjuk

Jag är hemma. Ont i halsen, snuvig, huvudvärk, feber. Det är klart att jag är orolig.

Jag vaknade imorse genomblöt av svett. Antagligen hade jag haft feber på natten. Jag slängde i mig en alvedon och åkte till jobbet, dum som jag var. Mina ögon sved för att jag trots huvudvärk och snuva hade tagit på mig linserna. Jag kände på mig när jag kom fram att jag inte skulle orka vara kvar hela dagen. Litet skämtsamt sade jag till kollegan att jag har svinont i halsen. Ryktet spred sig fort och alla kom fram till mig och sade att jag borde åka hem och tänka på mina kollegor pekandes på informationen om svininfluensan på anslagstavlan. Ingen var rädd för att jag verkligen skulle ha svininfluensan, men man ska ändå vara omtänksam mot sina kollegor och inte smitta dem, som i sin tur kan smitta sina familjer och så vidare. Fast alla är ju oroliga idag. Eller hur? Jag lydde. Fixade bara det allra viktigaste jag hade att göra på jobbet idag och styrde sedan kosan mot apoteket där jag inhandlade handsprit, ibuprofen och den nya sortens halstabletter som bedövar halsen. Nässprayet glömde jag, men det får sambon inhandla på vägen hem från jobbet. Jag såg fram emot soffan och filten, men redan innan jag hann hem möttes jag av hantverkarna som skulle måla om våra fönsterlistor. De stod i vår trädgård och var precis på väg in till oss med huvudnyckeln. Suck.... var det idag? Typiskt. De kommer tydligen imorgon också... suck. Nåja, nu har jag ändå fått vilat en stund och snart kommer resten av familjen hem. Hur ska jag bete mig när de kommer hem? Stänga mig in i ett rum och inte träffa dem alls för tänk om....

Tänk om hantverkarna smittas som i sin tur smittar våra grannar när de målar deras fönsterlistor efter att ha varit hos oss? Sedan smittar grannarna sina familjemedlemmar som smittar sina kollegor som smittar....

Spökslott

När jag var på stan tidigare idag såg jag löpsedeln och förstod genast att det var mitt slott som menades. Nu är jag glad att jag inte vann på lotto igår, för något spökslott vill jag inte köpa.

Lördagsgodis

Sonen vill bara äta klubbor med apelsinsmak och enligt honom smakar alla klubbor apelsin oavsett vilken smak och färg klubban har. Han har redan gjort sin lördagsgodislista på morgonen och det är just apelsinklubbor. Jag och sambon har också gjort upp vår lördagsgodislista i form av lottorader. Idag ska vi lämna in tio-veckors lotto och hoppas på en vinst på 60 miljoner för att kunna köpa slottet. Jag läste i lokaltidningen att om man bjuder 60 miljoner har man en chans att köpa slottet. Tydligen har redan spekulanter från Norge och England hört av sig för att visa intresse. Spännande! Jag fick så många bra idér i mitt förrä inlägg om vad man kan göra med slottet, så jag hoppas på att bli miljonär på lotto ikväll för att kunna skaffa fler barn, ordna ungdomsgård och ha ett alldeles speciellt rum för just lördagar - godisrum!

Ett slott till salu

Om jag hade råd att köpa ett slott skulle jag:

Anordna storlsagna nyårsfester.

Driva café i slottet på somrarna.

Köpa hästar, lamm, höns, grisar och katter som får ströva fritt i området.

Alla barn får komma och hälsa på djuren - gratis.

Fixa släktfest varannat år.

Inreda ett rum i prinsess-stil och leka prinsessa när jag känner för det.

Odla "eggplants" på riktigt och inte bara på Facebook.

Vad skulle du göra med ett slott?

Har du råd att köpa ett slott?

Nu j***ar

Jag hade tänkt att skriva några rader om hur förslappad jag har blivit den senaste tiden. Jag bara sitter hemma och spelar spel på Facebook och odlar pumpor på Farmville - även det på Facebook. Samtidigt gnäller jag på hur lite tid jag har över till mina hobbyn och träning...

När jag loggade in på min blogg och började skriva bestämde jag mig för att inte skriva, utan istället lyfta på arslet och ta en långpromenad i det fina vädret! :)

Status: Bloggar

I fredags firade Sven tioårsdag med sin fru.

Bosse brände sin hand på en varm platta i lördags, vilket han själv tyckte var klantigt.

Igår tog Karin en powerwalk och njöt av sin sista lediga dag på semestern.

Numera är status på facebook sättet att hålla sig uppdaterad om vad som händer i kollegornas liv. På lunchen fortsätter vi snacket om våra statusar och säger det som inte redan har kommenterats på facebook. Som Sven redan påpekade med glimten i ögat imorse:

- Om ni inte redan har hunnit läsa det i Ullas status, så vet ni att hon stannar hemma idag på grund av vård av sjukt barn...

Går det till så även på ditt jobb? Detta är väldigt vanligt på vårt jobb och blir bara allt mer vanligare ju fler kollegor vi hittar genom varandras nätverk. Jag vet inte om det är så bara för att jag jobbar på ett IT-företag? Är det inte litet skrämmande ändå? Kan facebook blir den nya "mobilen" som gör det svårt att svara på frågan hur sjutton man klarade sig utan mobilen tidigare? Hur gjorde du innan du hade facebook när du snabbt skulle meddela alla att du var sjuk?

Bara ifall

Jag har redigerat min blogg-layout och som vanligt vill inte min dator hänga med. Den visar inte de ändringar jag har gjort, så jag har ingen aning om hur bloggen ser ut just nu. Ifall den ser väldigt konstig ut, ber jag om ursäkt. Om ingen som helst ändring syns, har jag väl gjort fel och jag får läsa instruktionerna en gång till.

Nu ska jag lägga mig och läsa. Jag ska fortsätta med redigeringen av bloggen någon annan dag. Jag är så nyfiken på vad Lisbeth Salander ska hitta på nu. "Fickan som lekte med elden" lockar mer än pillandet med bloggen just nu.

God natt!

Sommaren med Göran

Jag ska försöka skriva en recension av Sommaren med Göran utan att avslöja för mycket av handlingen. Vill du verkligen inte veta något av vad som händer i filmen, så kolla endast den sista fetstilta meningen.

Jag hade höga förväntningar, eftersom jag hade hört mycket gott om filmen och jag gillar Peter Magnussons och David Hellenius sketcher. Dock började filmen som en besvikelse. Det var flera i biopubliken som skrattade av bara själva synen av Peter och David och jag förstod inte riktigt varför. Det var inget som hade varit roligt i filmen ännu. Jag tror att det var för att man är van vid att se dem i olika sketcher så bara åsynen får en att dra på munnen. Det var lite svårt att vänja sig vid tanken att detta inte var en sketch, utan en film och allt som Peter och David gjorde var inte överdrivet som det brukar vara i sketcher, utan bara deras roll i filmen. Fast det dröjde inte så länge tills även jag skrattade. Filmen tog sig och hade många vardagliga skämt som man ibland själv råkat ut för som till exempelvis stavfel i sms och brist på saker att säga på en fest där alla andra tycks kunna mycket om ett visst ämne. Den allra roligaste scenen fick mig att skratta så mycket att jag grät! Det är ett mycket gott betyg från mig. Senast jag skrattade så mycket åt en film, var när jag såg Borat på bio. Filmen var även litet förutsägbar på ett romantiskt vis, vilket jag inte riktigt har bestämt mig för om jag gillade eller inte... jag tror jag gillade även det.

Sammanfattningsvis får filmen fem T av fem möjliga!

Min lördag

Idag har vi fikat på stan och tittat i affärer där ett och annat klädfynd slank ner i kassen. På hemvägen hämtade vi pizza som vanligt på en lördag, då vi inte har hunnit fylla på kylen med mat och inte har energi att åka och handla. Sambon kan förresten alla telefonnumer till stadens pizzerior utantill. Han är min nummerupplysning när jag ska beställa pizza. Jag tror dock inte att det beror på bra minne, utan alldels för många pizzaköp.

Nu är pizzan i magen och vi sitter på altanen och dricker kaffe. Sambon skrattar åt mig när han pratar med mig och jag endast svarar med ett hmm och en snabb blick på honom. Han sa att jag har min "sluta-prata-nu-jag-lyssnar-inte-ändå-för-att-jag-bloggar-min". Så jag ska inte skriva en bok idag, utan bara ett kort inlägg om min lördag.

På kvällen kommer sambons bror hit och ska ta hand om lillen. Vi ska nämligen gå på bio och skratta åt Peter Magnusson i Sommaren med Göran. Jag har stora förväntingar för att jag har hört att den ska vara så rolig. Det var länge sedan vi var på bio på tu man hand. Senast var dagen innan lillen föddes, vilket är snart tre år sedan. Då såg vi Casino Royale. I efterhand har jag tänkt att vilken tur vi hade att vattnet inte gick under filmens gång. På morgonen dagen efter, när jag gick upp, gick nämligen vattnet. Idag är det ingen sådan fara i all fall, utan det som vi eventuellt behöver oroa oss för är om lillen kan somna utan oss eller inte.

Vad har ni för planer ikväll då?

Inspiration

Vi har fastnat i en svacka vad gäller matlagning. Vi köper ofta skräpmat med oss hem eller äter ute på restaurang. När vi väl lagar mat, så blir det samma vanliga rätter. Korv stroganoff, bacongryta och återigen bacongryta eller korv stroganoff. Suck. I fredags fick jag ett tips av en kollega att surfa in på Arlas hemsida för att hämta receptinspiration. Sagt och gjort. Jag satte mig framför datorn och klickade runt bland de olika recepten. De snabblagade rätterna tilltalade mig mest. Sambon kommer att börja arbeta igen imorgon och när vi kommer hem efter jobbet, vill vi att maten ska gå fort att tillaga, eftersom både vi och sonen är hungriga och därav också griniga. Mat i magen höjer humöret i familjen. Med hjälp av Arla författade jag en matlista, åkte till affären och köpte tre helt nya snabba maträtter. Den första -Biff i sambalgrädde - provade vi redan idag. Den var god (jag ska bara salta litet mer nästa gång) och snabblagad.

Nästa vecka kommer allt att bli som vanligt igen. Sambon jobbar, jag jobbar och sonen går på dagis. Rutinerna återgår till de som vi hade före semestern och som vanligt vid slutet av sommaren, har jag en massa projekt planerade inför kommande mörka höstkvällar. Jag planerar och sätter upp projekt, men tyvärr oftast brukar bara hälften av dem bli genomförda. Jag skyller på tidsbrist. Jag hoppas i alla fall att de här nya maträtterna är något jag kommer att hålla fast vid som en liten nyhet bland rutinerna, trots att sambon är negativ. Han tror att de nya rätterna ska ta lång tid att laga och innehålla konstiga ingredienser. Han blev förvånad när jag fixade dagens rätt på endast 45 minuter. Fast jag misstänker ändå att jag får stå för de nya rätterna och att han kommer att fortsätta laga bacongryta...

Vem är du på jobbet?

Är du clownen, som får alla att skratta?

Den som inte pratar något annat än jobb?

Den som är väldigt privat och talar om allt som händer i sitt liv?

Är du den anonyme som man alltid glömmer namnet på?

Den som alla vill umgås med?

Eller är du kanske den som alla pratar skit om?

Den duktige som aldrig säger något?

Den mindre duktiga som alltid ska prata och komma med förslag?

Den som alltid gör bort sig på firmafesten?

För visst finns alla dessa människor på ditt arbete? Eller?

Jag vet inte vem jag är. Det är svårt att tänka sig hur andra ser på mig. Jag tror att jag bara är helt "normal", ingen som pratar speciellt mycket eller för lite. Pratar lagom mycket privata saker på jobbet. Alla vet vem jag är på grund av min roll, så anonym är jag inte. Gjort bort mig på firmafesten... hmmm... nej jag tror inte det, men det skulle jag säkert kunna göra. Jag är nog ingen av de ovanstående, men ser mina andra kollegor i rollerna ovan. Fast så kanske alla tänker? Jag vet inte.

Hur tänker du eller vad har du för roll på ditt arbete?

Tvestjärtar

Rävsaxar, orönkryckor, örnastörtare eller tvestjärtar. I det här fallet är det verkligen inget kärt barn trots många namn. Nu har de invaderat vårt hem! De kommer alltid i slutet av juni/början av augusti och bor till en början i vår postlåda innan de tar sig in i vårt hem. Jag tar ogärna upp posten, men tidningen plockar jag försiktigt fram på morgonen. Sedan skakar jag tidningen, så att insekterna inte följer med mig in. Fast in kommer dem. Igår hittade jag en i diskhon. Jag spolade med varmt vatten - länge. Förra året hittade jag en tvestjärt i sängen och en låg i grytvanten när jag stoppade in handen! Iiihhh!!!

Jag vet inte om det är en myt, men är det inte tvesjtärtar som kan krypa in i människöron och lägga ägg? Jag tror jag har hört talas om ett sådant fall? På anticimex hemsida står det att de gärna kryper in i trånga och fuktiga utrymmen. Jag vill då inte ha dem i min säng! Förutom malar är tvejstjärten en insektsart jag gärna slipper. Bara så ni vet. Jag bjussar på en bild också:

Vår söndag

Idag åkte vi på en spontan utflykt till Norrqvarn. Vi skulle egentligen ha åkt till ett shoppingcenter, men när solen tittade fram ändrade vi färdriktning. Jag var inte så shoppingsugen, att jag ville spendera den fina dagen inomhus. Iställlet ville jag passa på att vara utomhus. Vi tittade på när båtarna hissades i slussområdet, åt god mat på uteserveringen och gick omkring i barnens minikanal och kände oss som jättar.

Efter utflykten, åkte vi hem till svärmor som bjöd på nybakad sockerkaka och bullar. Vi vuxna var trötta efter att ha gått omkring och stannat vid varenda miniatyrhus och tittat i varje fönster, men sonen var energisk som vanligt. Han ville leka och gunga på lekplatsen vid farmors hus. Vi hade inte ork för detta och lovade honom att återvända till lekplatsen någon annan dag. Löftet fungerade som vanligt och jag undrar hur många lekplatser jag har lovat min son att besöka "någon annan dag"... nåja, just nu är han nöjd ändå och både han och vi har haft en händelserik söndag.

Löjligt. Jag vet.

Igår när jag handlade på systembolaget tittade kassörskan misstänksamt på mig en bra stund och sade sedan till slut:

- Jag skulle vilja titta på ditt leg.

Jag försökte dölja mitt nöjda leende, men jag tror att det syntes rätt tydligt hur glad jag blev att hon frågade mig.

När jag var 18 och gick till krogen var jag glad över att inte behöva visa leg. Då ville jag se äldre ut. Idag, 12 år senare hoppas jag att få visa. Jag undrar när det vände? Vid vilken ålder jag började hoppas på att se yngre ut än vad jag är. Jag tror att det hände någon gång vid 28-års ålder när jag såg en jämnårig på tv. Först visades en intervju med henne och jag trodde hela tiden att hon var äldre än vad hon var. Sedan visades hennes ålder och namn och jag blev chockad över att se att hon var vid min ålder. Då började jag att tänka efter om jag också såg så gammal ut. Löjligt. Jag vet. Men jag tyckte att åren hade gått väldigt fort helt plötsligt. 30-årsdagen närmade sig med rasande fart. Tiden gick inte att stoppa eller få tillbaka.

Det är nu cirka fem månader sedan jag fyllde trettio. Ibland känns det fortfarande främmande att säga att jag är 30, eller höra någon annan säga min ålder. Jag hoppar till när jag hör min ålder och undrar vart åren som tjugo-någonting tog vägen. Men på det stora hela är jag nöjd med min ålder just nu.

Fast ibland behöver jag få visa leg på bolaget för att höja självkänslan lite.

En hemlighet

Igårkväll när jag bastade i gårdshuset, upptäckte jag en behållare som någon satt upp på väggen. På behållaren fanns en pump att trycka på och en skål under. Någon hade skrivit "RÖR EJ" med stora röda bokstäver på behållaren. Gissa om jag blev nyfiken på vad som skulle hända om jag tryckte på pumpen? Nyfiken på vad behållaren innehåller och varför man inte får röra den. Tvål innehöll den inte i alla fall. Det var jag säker på. Tvål är ofarligt och antagligen var innehållet i behållaren bara för personer som kan hantera det. Jag lät inte min nyfikenhet ta över förståndet och lät bli att trycka på pumpen. Men visst blir man nyfiken när det står någon typ av varningstext på saker och ting eller när något är dolt eller gömt av någon orsak?

För tre år sedan, när jag och sambon var på väg hem i bilen efter att ha hälsat på ett par bekanta, fick jag syn på en svart plastpåse i diket. Vi blev nyfikna så klart och bestämde oss för att stanna i vägrenen för att titta närmare på den. Påsen såg ut att vara väl försluten med en tajt knut. Vi petade på påsen med en gren. Den var mjuk och tung. Eftersom det var en enslig väg och det var sent på en vardagkväll, körde inga bilar förbi. Vi var själva. Vi diskuterade en stund om vad påsen kunde innehålla och bestämde oss sedan för att försöka öppna den. Sambon fick göra jobbet, medan jag stod och såg på. Han fick till slut upp knuten. I påsen låg till vår förvåning ytterligare en påse. Nu blev vi ännu mer nyfikna. Uppenbarligen var det något i påsen som någon ville gömma väldigt väl. Med en vass pinne lyckades sambon skrapa ett hål i den andra påsen. Jag var gravid i tredje månaden och var otroligt känslig för alla lukter. Jag kände genast att det började stinka när påsen sprack. Jag fick kämpa för att inte kräkas. Genom sprickan kunde vi se att det fanns ytterligare en påse i den andra påsen. Innehållet blev allt mer spännande och samtidigt förberedde vi oss på det värsta. Innehållet var absolut inte något av värde i form av smycken eller pengar som någon rånare snabbt slängt iväg under flykten undan polisen, ifall vi nu hade trott det, utan där inne låg det antagligen något ruttet - dött. Sambon försökte nu att öppna den tredje påsen. Han lyckades skrapa upp ett litet hål som han sedan kämpade med att göra större. Nu var stanken så hemsk att jag inte kunde stå ute längre. Jag satte mig i bilen och började ångra företaget. Jag bad min sambo att sluta. Det här var otäckt och stanken var fruktansvärd. Sambon var nu så nära att få reda på innehållet att han vägrade ge upp. Det började skymma ute. Sambon höll för näsan och kämpade. Till slut fick han ut den stora, mjuka, stinkande klumpen...

Det hemliga innehållet visade sig vara en död räv.

Vi åkte hemåt med stillad nyfikenhet, kanske en gnutta besvikenhet, absolut illamående. Påsen fick ligga kvar och dagen efter tipsade vi polisen om den. Någon hade ändå brutit mot någon sorts lag. Jaktlagen eller dumpning av kadaver. Jag vet inte. Frågan är om vi skulle göra samma sak igen om vi hittade en påse till på en skum plats.

Antagligen.

Har du gjort något liknande någon gång? Hade du tryckt på pumpen eller stannat och tagit reda på innehållet i påsen? Lockade rubriken dig?

Ajöss mina kära spel

Jag minns hur spännande och häftigt det var när jag fick mitt första spel: Ice Climber. Jag och en kompis satt och spelade i flera timmar. Det var så roligt! Sedan blev spelen allt fler. Super Mario Bros. blev en favorit. Till och med mamma gillade Super Mario Bros. och det hände att jag vaknade på morgnarna till kaffedoft och spelmusik.

Spelen var dyra och jag kände mig lycklig när jag fick ett nytt. Ibland lånade jag spel av mina kompisar. Oftast tävlade vi om vem som skulle klara av Super Mario Bros. spelen först. 3:an har jag ärligt talat inte klarat av än. Jag kommer inte förbi den sista banan! Nu försöker jag inte mer. Tots att jag inte har spelat på flera år har jag inte velat sälja tidigare, men nu är det dags att skiljas från mina älskade spel.

Det är sorgligt.

En ovanlig lördagmorgon

Hela första arbetsveckan rullade på i hög fart. Tisdag var den mest slitsamma dagen på jobbet, eftersom jag var som tröttast då. Onsdagen ver helt okej trots att jag lade mig sent på grund av Morden i Midsomer. Torsdagen gick fort och i går fredag, kom äntligen semestertakten som jag har väntat på. Fredag var en lugn dag och jag kunde läsa igenom alla mail som ramlat in under semestern. Sambon har skött sig utmärkt hela veckan och hållit sitt löfte om att sköta hushållet.

Igår kändes det i både kroppen och knoppen att en hel arbetsvecka gått i full fart. Jag var trött och glad. Jag var glad över att arbetsveckan var slut och att jag äntligen skulle få sova ut på lördagen. Igår var nämligen jag och sambon bjudna på poker hos en gemensam vän och vi hade ordnat med barnvakt. Moster ställde gärna upp. Trots min trötthet blev kvällen lyckad och alla var glada. Gladast var nog min sambo som fick en topp-placering i bägge turneringarna.

Det kändes konstigt när jag vaknade idag. Klockan var kvart över elva (!) och det var bara jag och sambon i sängen. Ingen son som lagt sig mellan oss under natten med sina tusen gosedjur. Sonen är fortfarande hos sin moster och vi har för första gången på länge njutit av en lugn och lång frukost på altanen. Visst är frukostarna på altanen med hela familjen mysiga, men så fort sonen har ätit upp sin gröt, ska han ut i trädgården att leka. Detta vill han nämligen inte göra själv, utan han drar med oss också. Frukostlugnet är då väldigt kort. Ärligt talat pågår min frukost än.

Jag vill ha semester igen

Första arbetsveckan har börjat hemskt och stressigt. Det är mycket att göra på jobbet och jag har sovit dåligt. Både igår och idag somnade jag en stund i soffan efter jobbet. Igår sov jag bara en minut tills jag väcktes av en ryckning. Du vet, sådana ryckningar man får när man somnar, fast man inte får somna. Idag tillät jag mig att sova en stund. Annars orkar jag ju inte titta på sista avsnittet av Morden i Midsomer. Jag hoppas bara att jag kan somna igen när mordgåtan är löst.

Mitt löfte om att gå upp i tid och inte stressa har jag inte hållt. Istället har jag klämt in fler morgonrutiner på lika kort tid. Jag går upp lika sent som förut samt stressar i mig frukost och bläddrar igenom tidningen på en minut, bara för att jag har lovat mig själv att göra detta. Imorgon ska jag INTE snooza. Jag ska gå upp direkt när klockan ringer, så att jag hinner äta frukost i lugn och ro, samtidigt som jag läser morgontidningen.

Sambon har hållit sin del av avtalet hittills. Idag hade han lagat mat tills jag kom hem. Dock blev det mat som jag inte gillar - fiskbullar, men han hade varit snäll och tänkt på mig och stekt köttbullar också. Han hade även dammsugit på övervåningen samt tvättat!

Sista semesterdagen

Ikväll har jag försökt att varva ned med bad och lugnande ört-te. Jag måste somna tidigt ikväll för att orka gå upp till jobbet.

Om åtta timmar ringer klockan och jag är fortfarande alldeles för pigg.

Att börja arbeta igen efter semestern känns som att börja ett nytt år. Jag har avlagt löften för att det nya arbetsåret ska gå lättare. Det första jag ska göra imorgon bitti är att ändra på min morgonrutin. Jag ska gå upp i god tid så att jag hinner äta en ordentlig frukost och läsa tidningen. Jag vill inte stressa iväg och sätta mig i bilen utan att ens ha druckit kaffe. Kaffet har jag med mig i en muggtermos som jag dricker på vägen. Nej, nej. Imorgon börjar mitt nya arbetsår och jag ska studsa upp ur sängen med ett leende på läpparna: Äntligen måndag och en rofylld frukost i ottan! Yeah right.... vi får se hur lång tid det tar innan jag bryter mitt första löfte.

Sambon har tre veckors semester kvar och jag hoppas verkligen att han håller sin del av överenskommelsen.

En sista sol- och badchans?

Trippen till Göteborg var lyckad med både nöjen på Liseberg och Universeum. Hela familjen trivdes. Nu är vi tillbaka i hemstaden. Solen skiner idag och jag är rädd för att det är min sista chans att sola och bada. Semestern är slut på måndag. Jag har förvisso tid att sola och bada på helgerna, men på något vis känns det som att sommaren är över. Det kanske känns så bara för att min semester är slut? Andra börjar sin semester nästa vecka och för de kanske det känns som att sommaren precis börjar.... eller? Är det bara jag som känner att sommaren är på väg bort och hösten kommer? Högsommarvärmen kom i början av sommaren och hösten kommer redan i augusti? Har det inte vänt? Tidigare år var den sena semestern bättre, eftersom soldagarna kom då? Nåja... det är inte meningen att låta negativ. Sommaren är fortfarande här och många njuter av ledigheten. Idag ska jag och sonen, Miia och Miias mor, njuta av ledigheten och värmen vid bassängerna.

Nästa semesterresa

Imorgon drar vi iväg på vår andra semesterresa som blir till Göteborg. Den ska spenderas i kontrast mot campingen på ett hotell med alla sina bekvämligheter som tv, toalett, dusch och frukostbuffet. Den här trippen gjorde vi redan i våras och vi hade så roligt att vi ville göra om den. Det blir ett besök på Liseberg första dagen och andra dagen har vi inte bestämt än vad vi ska hitta på. Tyvärr är också denna semestertripp den sista för mig denna sommaren. Om en vecka börjar allvaret och arbetet kallar. Det var faktiskt det första jag tänkte på när jag slog upp ögonen imorse: Bara en vecka kvar... snyft! Jag försökte genast slå borta denna negativa tanke och istället fokusera på nuet. Solen lyste in till sovrummet genom persiennerna och hela familjen låg tillsammas i sängen och drog sig. Vi har semester! En hel vecka kvar av underbar ledighet!

Party i nostalgins tecken

Semestern i stugan var mysig. Det var både sol och regn. Vi badade, lekte och åt polkagrisar. På kvällen spelade vi kort och sprang till toaletterna. Jag tycker att det är äkta semester att bo i en liten stuga utan tv och toa, när man får springa ut till toaletterna och duschen. Camping. Glada människor. Busiga barn, grill och regn. Inget tv-tittande och slöande i soffan utan bara umgås med varandra. Semester som det var när jag själv var liten.

Nu är vardagen här men det är fortfarande helg och semester. Ikväll väntar jag gäster från barndomstiden och jag har letat låtar från 80- och 90-talet på spotify. Ikväll spelas Madonna, Michael Jackson, Ace of Base, New Kids on the Block, Samantha Fox, Sabrina, Dr Alban, Modern Talking och Kim Wilde på datorn samtidigt som vi pratar minnen. Ytterligare ett återkommande inslag på semestern att gamla goda vänner som man inte har träffat på länge kommer och hälsar på.

Polkagrisar

Imorgon åker vi på vår första semestertripp. Vi ska till polkagrisens stad. Sonen ser fram emot att åka dit. Där finns ju en massa polkagrisar att äta. Han vill helst ha en med apelsinsmak. Vädret kunde ha varit bättre, men det hindrar inte oss från att njuta av resan. Vi har bestämt oss att utföra alla de aktiviteter vi har planerat in även fast det regnar. Sambon är småsur över att det bara ha regnat ända sedan han gick på semester. Själv hade jag strålande sol varje dag i två veckor och tajmade in semester perfekt med det fina vädret. Jag tycker bara att det är skönt att vara ledig trots det ostadiga vädret nu... fast jag vet inte om jag hade sett lika positivit på ledigheten idag om det hade regnat i två veckor istället.

Shoppping i regnet

En mulen dag som denna har vi spenderat i affärerna. Nu har även sambon semester och vi bestämde oss för att åka och titta i affärerna i grannstaden i förmiddags när det såg så mulet ut. Dock blev det inte bara fönstershopping, utan vi kom hem med en väldans många kassar. Det är otroligt vad mycket grejer man helt plötsligt saknar hemma när man ser att de finns i affären. Vips så har vi bytt ut vår gamla dörrmatta till en ny, nästan likadan, fast bara större. Vi köpte en sopkvast... den kan vara bra att ha. Ny blomkruka i form av små söta stövlar som välkomnar gästerna, extra fickor till bilen, vindrutetorkare, solscellsampor formade som stenar, retroradio..... ja det är mycket man kan hitta på Rusta och Biltema. Nu hoppas jag på fina solskensdagar framöver, så att inte alla pengarna hinner gå åt innan vi ens hunnit dra iväg på vår semesterresa.

Stövlarna och kvasten ger ett höstigt intryck, men jag ska fylla stövlarna med sommarblommor för att det ska se mer somrigt ut.

Åska

Jag och sonen åkte till mitt jobb och hälsade på idag. Vi åkte till grannstaden för att luncha med min syster och när vi ändå var i närheten av mitt jobb, köpte jag och sonen med oss fika till de stackarna som får jobba i värmen. Mina kollegor berättade att igår hade det varit det värsta åskovädret de någonsin sett. Jag hade redan sett detta på nyheterna där de visade att bland annat taket rasat in på ett varuhus i närheten på grund av regnet. Nu berättade mina kollegor att det hade blixtrat massor och att blixten flera gånger tilll och med slagit ner i tornet på jobbet! Tur att vi inte var där och hälsade på igår, eftersom jag är lite rädd för åskan. Här hemma hördes ett par åskknallar och vi såg bara en blixt. Endast ett par droppar regn kom. Åskovädret var väldigt lokalt. Det är cirka 45 km mellan hemstaden och jobbet. När jag var liten var jag livrädd för åskan. Som sag är jag fortfarande lite rädd, men idag hanterar jag rädslan mer sansat. Jag hade ett band med en saga om åskan som jag lyssnade på när jag var liten. Det var väl meningen att det skulle få mig att komma över min oerhörda rädsla, men sagan gjorde bara rädslan värre. Berättarrösten som skulle föreställa åskan var så otäck. Jag vet inte var denna rädsla för åskan kommer ifrån. Fast jag antar att de flesta barn är rädda för åskan?

Var du rädd för åskan? Är du det fortfarande kanske?

Deal

Då var det dags för städning och fix snart. Tar bara en kopp kaffe till framför datorn medan sonen tittar på någon trollkarl på svt Barn. Trolkarlen lyckades trolla in en mobiltelefon i en flaska. Jag förstår ingenting.... I all fall - städning snart som sagt. Jag har två veckors ensam semester med sonen och två veckor tillsammans med sonen och sambon. Sambon har sedan tre veckor ensam semester med sonen. Jag kommer att vara otroligt avundsjuk på detta då, när jag går upp i arla stund för att åka till jobbet. Suck! Dock får jag ju njuta nu. För att jag ska få det litet lättare och gladare när min sambo har semester och inte jag, har jag slutit en deal med sambon. Att den som är hemma på semestern sköter även hushållet med städning och matlagning, så att det blir lite av en semester även för den som jobbar. Sambon har inte diskat en enda gång sedan jag gick på semester! Nu hoppas jag innerligt att han håller sin del av avtalet när han är på semester. Annars jädrar blir Tantti sur....

Ni som är sambos: Har ni gemensam semester eller har ni delat upp den? Gjort något liknande deal?

Bloggen har fått solsting

Det är så varmt ute nu att min blogghjärna inte kommer på något annat att skriva om än just värmen. Jag sitter inne för tillfället och dricker kaffe. Sonen sover. Han är trött efter cykelturen till fadder Miia där han fick leka och busa av sig medan jag kunde luta mig tillbaka och bara nöja mig med att se på. Sådan energi som de två har i värmen, saknar jag. Det är skönt att sitta i skuggan och vila istället. Engligt väderkartan bjuder morgondagen på lika varmt väder. Vi har fått så mycket sol de senaste dagarna att jag har bestämt att vi ska stanna hemma och städa imorgon. Det låter kanske inte så skoj, men vi ska städa och fixa hemma på förmiddagen och åka till stranden på eftermiddagen istället. Solen är inte lika stark då.

Glöm inte solkrämen!

King of Pop

1989: Jag hade bjudit hem några kompisar på disco hem till mig. Jag hade klätt upp mig i lila minikjol, vit blus och neonrosa hängslen. Vi i klassen hade ofta discon hemma och det var min tur att bjuda till dans. Den nyinflyttade coola grabben från Irak hade fått min inbjudan. Han var snygg och alla tjejerna i klassen var kära i honom. Han dansade exakt som Michael Jackson och kunde sin moonwalk. Tjejerna väntade ivrigt på att han skulle komma. Under tiden käkade vi chips och pocporn som vi sköljde ner med cola. Vi dansade inte så mycket, utan pratade mest... och väntade... Plötsligt plingade det på dörren. Iiihhhh! Äntligen var han här! Han hade på sig svarta byxor med pressveck, vit skjorta och svart hatt. Coolt! Han hade självklart med sig sitt egeninspelade Michael Jackson-kassettband. Vi bytte band direkt och Smooth Criminal spelades på hög volym. Festen kunde börja!

Associationer i spåret

Ikväll tog jag en löptur i spåret. Det luktade skog i luften. Ahhhhh... underbart! Jag drog in sommardoften så djupt ner i lungorna jag kunde genom näsan och andades sakta ut genom munnen. Puhhhh... Jag höll min blick i marken när jag sprang, eftersom det har hänt att jag trampat bara millimeter ifrån en orm som sedan reste sig beredd att hugga mig. Brrr.... Som sagt, efter den gången är min blick ständigt i marken när jag joggar. Jag stötte inte på en orm i spåret denna gången, men däremot träffade jag på en liten söt mus. Djurvän som jag är, stannade jag till och tittade på den och småpratade med den. Tur att ingen kom joggandes bakom mig. Jag hade kanske blivit tagen för en knäppgök på rymmen i skogen! Jag satt på huk och tittade på musen. Musen var så fin och inte det minsta rädd för mig, så jag funderade på att klappa den. En förståndig röst (tror jag - för visst ska man inte klappa vilda möss?) inuti sa till mig att låta bli: "Möss bär på en massa bakterier. Klappa inte musen!" Jag sprang till slut vidare och tänkte på möss. Även fast jag är en djurvän, betyder det inte att jag är kunnig inom området. Var det verkligen en mus jag såg? Den hade ingen svans. Har inte möss svansar? Eller är det bara råttor som har svansar? Var det en hamster som rymt? Den var ju inte ens rädd för mig, som om den var tam... så spann jag vidare på ämnet möss och kom då att tänka på en man som ofta besöker min sambo i jobbärenden. Den här mannen har alltid på sig en t-shirt med rolig text. Förra veckan löd texten ungefär så här:

"Det är konstigt att jag är så törstig idag, när jag drack så mycket igår."

Idag när mannen besökte min sambo hade han på sig en t-shirt med texten:

"Varför finns det kondomer med jordgubbsmak, när möss bara äter ost?"

Det är konstigt vad tankar kan vandra i jogginspåret.

Nostalgitripp i solen

En sommar i början av 1990-talet badade jag och min kompis ofta i bassängerna på utebadet. Där kunde vi ligga hela dagen. Vi köpte smågodis i kiosken. Oftast köpte vi för en femma och då fick vi peka på de godsaker vi ville ha tills kassabiträdet sade stop. Vi låg på varsitt badlakan, åt godis och skvallrade om killarna som spelade fotboll. Oftast rangordnade vi dem på en sygghetsskala 1-10 och önskade att de skulle titta åt vårt håll eller råka sparka bollen på oss, så att vi skulle få deras uppmärksamhet för en stund. Vi var mer intresserade av killarna än vad de var av oss. Det luktade torrt gräs, solkräm, klor och cigarettrök. De större tjejerna solade toppless. Ibland vågade vi också göra det. I radion spelades New kids on the block. När det var dags för hemfärd drog vi på oss svarta tights och en oversized t-shirt från JC.

Sommaren 2009: Jag och sonen badar på samma ställe. Jag har med mig en fikakorg med bullar, youghurt, kaffe och festis. Vi badar i barnbassängen och fikar efteråt. Senare går vi iväg till kiosken och köper glass. Vi sitter på varsitt badlakan och äter glassen. Jag tittar mig omkring. Ett par tjejer i tidiga tonåren ligger längre bort från oss - på ungdomssidan så klart. De tittar på killarna som spelar fotboll. Det luktar torrt gräs, solkräm, klor och cigarettrök. New kids on the block spelas på radion. Jag har på mig bikini och en oversized t-shirt från Vero Moda. Jag genomgår en nostalgitripp.

Rastlös

Som jag skrev i det tidigare inlägget ska jag ha en semester utan måsten, fast ändå har jag en del punkter på min lista som jag vill pricka av. Jag är inte bra på det där... att bara vara. I går vid lunchtid när sonen sov sin skönhetssömn, kände jag mig redan rastlös. Jag är inte bra på att slappna av och fira semester. Jag har ju aldrig egentligen ens haft semester, utan denna är min första riktiga, betalda semester. Då känns det lite märkligt. Jag provade att sitta på altanen, dricka kaffe och slappa, men till slut surfade jag in på min jobbmail och chattade med en kollega på msn...

Nåja, idag gör jag ett nytt försök. Semesterdag 2 innebär ett besök med sonen till utebassängerna där det tydligen finns hajar som kan bita mamma i fingret!

Semester

Första semesterdagen.

Solsken ute.

Underbart!

Jag har bestämt mig för att ha en semester utan måsten och krav. Jag har jobbat hårt och haft många måsten under det senaste året. Jag hade inte orkat jobba en enda dag till!

Nu har jag semester och jag ska vila och inte ha för mycket inplanerat förutom...

måla om i sovrummet, renovera badrummet, fixa in en ny diskmaskin, boka in ett par semesterresor, bada, sola, läsa böcker, röra på mig mycket och vara utomhus.

Bloggpaus

Jag har inte försvunnit.

Har bara inte haft tid.

Måste prioritera.

Jag fortsätter att läsa mina favoritbloggar.

Återkommer.

Ha det bäst!

/kramar Tantti

22 år

Åldrarnas ålder avgjordes idag och den blev:

22 år!

Jag lyssnade igen på Christer när jag åkte hem från jobbet. En man ringde in och tyckte att åldrarnas ålder är 30. Han var själv 45. Hans argument för trettio var att han vid den tiden hade skaffat sig en karriär och familj. Han hade varit med om många äventyr och roat sig mycket innan han fyllde tettio. Vid trettio hade han hunnit med att skaffa sig allt han ville ha och det bästa av allt var att han ändå fortfarande var ung.

Ja... han kanske har rätt. Jag har ungefär allt det han också hade när han var trettio och jag är faktiskt fortfarande ung och kan utföra och erfara mycket mer om jag vill.

En kollega till mig fyllde dessa härliga trettio förra veckan och idag skulle vi överraska honom med en present och något gott till eftermiddags-fikat. Jag stack iväg på lunchen för att köpa fikabröd och grattis-kort. Jag fastnade framför de humoristiska korten och stod där i evigheter och försökte välja. De var roliga och en del av dem smått elaka. Jag visste inte riktigt hur elak jag skulle våga vara mot honom. Jag valde till slut ett kort som löd ungefär så här:

Du har aldrig varit så gammal som du är nu...

men du kommer heller aldrig bli så ung som du är nu.

Det bästa vore ju om man alltid tyckte att den åldern man har för tillfället är just åldrarnas ålder.

Carpe diem!

5/6 1996

Det var sista veckan före sommarlovet. Tjejen gick i första ring på gymnasiet och killen i sista ring. Han var en snygg, cool kille som ryktades ha känslor för den lilla blyga finska tjejen som snart avslutat sitt första år på samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. På onsdagen var det dags för den sedvanliga festen för studenterna på stranden. Killen festade tillsammans med sina klasskompisar som han snart skulle skiljas från för att möta arbetslivet eller gå vidare till studier inom högskolan. Tjejen festade med sina nyvunna vänner inom klassen. Tjejen cyklade iväg till stranden med sina kompisar för att träffa resten av skolkompisarna. Hon var glad och kvällen var fin. Musiken var på hög volym och alla studenter var redan på plats när tjejen anlände med sina kompisar. Hon fick syn på Killen. Killen fick syn på Tjejen. De hade tidigare dansat en gång och pratat litet nervöst med varandra. Killen hade även anonymt skickat en Alla hjärtans dag-kort till tjejen. Trots att de egentligen inte riktigt kände varandra föll de i varandras armar så fort de fick syn på varandra och släppte inte taget på hela kvällen.

13 år senare

Idag ska jag och sambo fira att vi har varit tillsammans i tretton år!

Quizzesss

Jag är 100% finsk, bra i sängen, Bosse bildoktor, den ungdomliga rebellen, Luke Skywalker, en äkta västgöte, gillar bad guys, konsumtanten, Muminmamman....

på facebook.

Nu har jag fastnat framför alla tusen quizes igen på facebook. Jag skulle bara in och upddatera mig om de senaste händelserna och vips har en halvtimme gått och jag har svarat på tre helt ovetenskapliga quizes som det heter, för att ta reda på saker om mig själv och mitt liv. Jag vet inte varför det är så roligt egentligen?

Åldrarnas ålder

Igår när jag åkte hem från jobbet lyssnade jag på P3. Christer tog emot samtal från lyssnare som fick lämna sin åsikt om åldrarnas ålder. Jag tänkte tillbaka på mina år och försökte minnas den åldern som jag var mest lycklig, gladast och nöjdast. Var det när jag var barn och fick leka eller när jag blev vuxen och fick eget ansvar? Jag vet inte riktigt. Det var roligt att tro på tomten och skriva önskelistor. Det var spännande att fylla arton och äntligen kunna ta körkort, köpa cigg och öl. 29 var ingen höjdare, då trettioårskrisen slog till. 3o känns bättre nu när gränsen är passerad. Det var inte så farligt. Av någon konstig anledning, trots att det bara skiljer några månader, känner jag mig klokare och lugnare. 31 kanske är äldrarnas ålder? Då borde jag vara ännu klokare och samtidigt väldigt långt ifrån 40-årskrisen. Jag vet inte... jag har inte upplevt 31 än. Jag vet inte heller vad som är min åldrarnas ålder hittills. 18 tror jag. Jag minns den tiden som väldigt spännande. Så fort jag fyllde 18 kände jag mig vuxen och respekterad. Jag hade många val att göra och det var bara jag som bestämde över mig själv. Jag såg med spänning emot framtiden samtidigt som jag levde i nuet.

Vad är din åldrarnas ålder?

Utmaning

Jag blir aldrig utmanad av någon bloggare, vilket jag gärna vill, så jag tar saken i egna händer och antar utmaningen som Miia har i sin blogg:

1. Vilken parfym använder du?

Sergio Tacchini Donna

2. Dagens låt?

Hot'n cold kan jag inte få ur huvvudet idag bara för att det var den sista låten jag hörde på radion i bilen när jag åkte hem från jobbet.

3. Vad läser du just nu?

Stenhuggaren av Camilla Läckberg, Damernas Värld och en artikel om fornlämningar i Skaraborg.

4. Dagens höjdpunkt?

När kollegan inte kunde uttala ett namn och jag brast ut i skratt samtidigt som jag hade en kund i telefonen. Jag kunde inte sluta skratta och som tur var tog inte kunden illa upp.

5. Vad skulle du vilja lära dig?

Spela golf.

6. Vad var ditt senaste inköp?

En svart-vitrandig skjortklänning på Lindex.

7. Vad är ditt favoritdjur?
Hund - så klart!

8. Vad är ditt viktigaste mål för tillfället?

Hålla mig vaken till kvällens Desperate Housewives... en halvtimme kvar i skrivande stund.

9. Vad tycker du om personen som skickade frågorna till dig?
Min son kunde inte ha fått en bättre fadder.

10. Vilken är din ögonfärg?
Grön.

11. Om du kunde ändra något hos dig själv, vad skulle det vara?

Bättre självdisciplin.

12. Om du kunde vara var som helst i världen de kommande timmarna, var skulle du då vara?

I Mexico hos Annapanna.

13. Vad värdesätter du hos dina vänner?
Att vi alltid vet var vi har varandra.

14. Vad är dina sommarplaner?

Många dagsturer och lata dagar. Sitter instängd på kontor 8åtta timmar, fem dagar i veckan så jag ska vistas utomhus så mycket som möjligt och röra på mig.

15. Vilket är ditt drömyrke?

Jag har fortfarande inte listat ut det.

16. Vilket av plaggen i din garderob är din favorit?

Mina Esprit jeans.

17. Vad får dig att gråta?

City-akuten varje måndag.

18. Nämn tre saker som får dig att le.
Min son.

Sommaren.

Tanken på att semestern snart är här.

19. Om du fick tre önskningar, vad skulle det vara?
Vinna en miljonvinst på triss - undrar hur det skulle kännas? Hur man skulle reagera?

6 veckors semester på 1 år.

Kortare arbetsdagar.

20. Vilka är dina favoritserier på tv?

City-akuten. Medium. Desperate Houswives.

21. Vad har du på dig just nu?
Myskläder.

22. Vilket är ditt favoritgodis?

Choklad.

23. Hur många barn vill du ha?
Två eller tre... mer än ett.

24. Vad är din största fobi?
Malar o nattfjärilar.

Busigt

Idag var jag busig. Först avbokade jag mitt sedanvanliga body pump pass. Sedan ringde jag och ljög för en person som jag skulle ha möte med idag och sa att jag inte skulle hinna dit. Det var egentligen bara halvlögn för jag kände mig oerhört stressad på grund av mötet. Det började redan igår då jag ojade mig inför den stressiga måndagen. Idag skulle jag till bvc direkt efter jobbet med sonen, sedan till mötet och därefter direkt till gymmet. Mellan alla möten och träningar skulle jag hinna äta och laga mat också. På jobbet hopade sig arbetsuppgifterna och jag kände mig ännu mera stressad. Jag tittade ut på det fina vädret och sedan på kortet av sonen på mitt skrivbord. Funderade en stund och bestämde mig sedan. Jag skickade iväg ett mail till sambon och talade om mina planer. Sambon tog sonen till bvc, jag ringde till möteshållaren och berättade att jag inte skulle hinna till mötet, avbokade passet. Jag åkte hem efter jobbet och lagade en god middag till familjen. Efteråt cyklade vi till närmaste fik som ligger vid sjön och intog var sin chokladboll och bara njöt av det fina vädret och att vi inte hade något annat inbokat. Rätt eller fel? Det kändes rätt. Sambon hade inget emot att ta sonen till bvc, mötet sköt vi upp till onsdag istället och träna - det gör jag imorgon då det ska regna enligt väderleksrapporten.

Typiskt

Igår hade jag en ensam, lugn kväll att se fram emot då sambon var på jobbfest. Jag hade planerat en kväll framför tv:n med en massa gott snacks till. Inget zappande mellan tv-kanaler och text-tv i reklampausen, utan jag skulle få ha tv:n helt för mig själv.

Men... jag somnade när jag nattade sonen vid nio-tiden och vaknade i hans säng halv elva på kvällen. Det var den kvällen det! Alla bra program och filmer var slut och jag var för trött för att sätta mig framför datorn. Jag bytte säng och somnade direkt. Jag var för trött antagligen och behövde sova istället, men jag var besviken att en hel fredags-kväll gick mig förbi.

Skräpmat idag

Varje gång jag hämtar mat från pizzerian får jag frågan:

- Har ni småbarn hemma?

- Jaa.. svarar jag, fast jag egentligen vill svara nej, eftersom jag vet vad mitt jakande svar innebär. Dessutom känner pizzabagaren igen mig, fast han frågar samma sak varje gång ändå. Han vet att jag har barn. Innan han ens har hunnit höra mitt svar stoppar han ner ett par klubbor i påsen tillsammans med salladen och drickat. Precis som idag. Eftersom det inte är lördag, stoppade jag undan klubborna i godisskåpet:

Äter vi pizza ofta tro?

Fördelen är att vi har något att ge bort til barn som kommer fint utklädda vid Halloween och Påsk.

Jag undrar

För en vecka sedan var jag på en föreläsning igen om Medialiet och Healing. Den var intressant och jag fick en del nya kunskaper och erfarenheter. Vi fick en demonstration i healing som jag aldrig har sett eller varit med om tidigare och pratade om Randis belöning som jag heller inte visste fanns. Men det som slog mig och fick mig att tänka efter, var publiken som var där. Majoriteten av åhörarna var äldre personer - kvinnor 55 - 65. Det fanns två män som var i 30-årsåldern, mediumet var en man, resten av publiken var kvinnor och majoriteten av dem i övre medelåldern. Seansen som jag var på, bestod också mestadels av kvinnor. Vi var cirka 4o personer och endast två var män. På seansen var åldern mera spridd, men majoriteten var ändå äldre kvinnor. Undrar varför det mest är kvinnor som är intresserade och speciellt de äldre?

Blogiinläggi

Hur kommer det sig att resan bort alltid känns längre än resan hem? Vägen till Borås och släktingarna kändes lång, medan resan hem gick mycket fortare.

Vi hade en väldigt trevlig dag med släkten. Sonen pratade svenska och vi andra pratade både finska och svenska. Min kusins barn som förstår mer finska än min son, hade utvecklat en del egna finska ord. När de ville ha saft, bad de om "saftia" och när de ville ha mat, sa de "matia". De lägger till ett i eller ia i slutet av orden för att det ska låta finskt.

Det är konstigt att vi inte träffar släkten oftare. Vi har ju trevligt tillsammans. Vi lovade att träffas oftare och jag hoppas verkligen att vi håller det vi lovat. Sist träffades vi på grund av begravning för tre år sedan (tyvärr är det för det mesta enbart vid begravningar) och då bytte jag e-postadress med min kusin. Vi mailade inte till varandra så ofta, men kontakten blev ändå bättre än tidigare. Vi ringde ju aldrig till varandra. Ett mail eller kort chatsession på MSN kändes bättre. Nu har vi kontakt på facebook och jag tror att det idag med hjälp av internet och speciellt facebook är enklare att träffas. Det är enklare att bestämma dag och tid genom att skicka ett kort meddelande istället för att ta luren och ringa. Dessutom åkte vi till släktingarna idag just för att vi på facebook såg att min moster fyller jämna år.

Aktiv långhelg

Vad skönt det är med långhelg! Vi har hunnit med en tripp till Göteborg, nöjen på Liseberg, underbar hotellfrukost, shopping, grill, puben, picknick och mycket mer. Och det bästa av allt är att det bara är lördag idag. Det är 1 kväll och 1 hel dag kvar av ledigheten! Ikväll ska jag ta det lugnt och slappa framför tvn och morgondagen spenderar jag hos släktingar som jag inte har träffat på länge. Det är så pass länge sedan jag träffade dem, att de inte ens har träffat min son. Han är 2 ½ år. Släktingarna är från Finland, men bor i Borås. Det är drygt två timmars bilväg härifrån. Svärmor är orolig för att sonen inte ska kunna konversera med sina släktingar, eftersom han inte kan finska. Jag skrattade och berättade för honom att mina släktingar har bott i Sverige i flera år och kan faktiskt svenska också. En del av dem kan till och med bättre svenska än finska. Ja visst, finns det nog finländare som gärna inte pratar svenska, men jag tror att de klarar av att föra en dialog med en två-åring.

Återkommer efter mini-semestern

Göteborg. Liseberg. Farfars bilar. Sockervadd. Hanghai. Hamburgare. Hotell. Shopping.

Bär hjälm!

För en vecka sedan köpte vi en ny cykel som vi kan skjutsa sonen på. Vi köpte barnstol och hjälm till honom. Självklart köpte vi hjälm till både mig och sambon också. Jag kände mig smått löjlig när jag tog på mig den första gången. Sist jag hade hjälm, var när jag själv var liten och var tvungen till detta. Min hjälm var rosa och av frigolit. Jag hade klistrat fast en massa fina klistermärken för att göra den ännu tjusigare.

När jag skulle på premiärturen med nya cykeln och hjälmen väntade jag in i det sista med att ta på mig hjälmen för att slipppa synas i den så mycket som möjligt. Precis när jag tog på mig den och skulle hoppa på cykeln, ropade någon mitt namn. Jag vände mig om och där stod ett par som jag känner och inte har sett på väldigt länge.

- Åh hej, sa jag och kände mig fånig i hjälmen. Obekväm. Det kändes som om de bara stirrade på hjälmen och inte på mig. Fast jag är helt säker på att de själva alltid har hjälm när de cyklar. Speciellt när de skjutsar på sitt barn. Det kändes bara väldigt ovant att bära hjälm igen, efter så lång tid utan.

När jag är ute och cyklar och möter andra vuxna som har hjälm känner jag för att nicka till dem som hälsning. Titta vad duktiga vi är som har hjälm! När jag möter någon som inte har hjälm känner jag mig töntig. Om jag inte har hjälm (vilket ibland händer när jag inte skjutsar på sonen) och möter någon med hjälm, känner jag mig skamsen. Det känns som att jag får onda blicken tillbaka. Fast så känner sig väl den som jag möter som inte har hjälm, när jag har hjälm? I alla fall. Summa summarum. Bär hjälm trots att frisyren förstörs och du känner dig löjlig. Den räddar liv! Om du är så säker på att inte ramla med cykeln, behöver ju inte ditt barn ha hjälm heller om inte du har det. Lika viktigt som det är för ditt barn att bära hjälm, är det för dig.

Juryn

Det gick som tippat. Norge vann stort!

Finland kom sist, vilket jag inte kan förstå, eftersom det fanns andra låtar som var sämre. Sverige trodde jag skulle placera sig högre upp.

Vi satt hemma hos oss och hade bjudit hem att par på middag och vin. Alla satt i soffan och kommenterade sångröster och låttext. Plötsligt var alla experter:

- Vilken bra röst!
- Scennärvaron är fantastisk.
- Han har Det.
- Hon är inte van, det ser man på sättet hur hon håller micken.
- Bla bla.

Det är konstigt vad schlagern lockar fram juryn i oss alla.

ESC 2009

Jag tippar följande som vinnare:

Sverige: Kan vinna för att den är så annorlunda, men måste lyssna på den ett par gånger innan man tycker att den är bra.
Portugal: Skön låt som fastnar. Extra poäng för att låten är på portugisiska. Fint språk.
Island: Bra röst, enkel text att sjunga till. Den här kan jag lyssna på om och om igen.
Bosnien & Herzegovina: Låter sorglig. Lik Stad i ljus med Tommy Körberg. Gillar den.
Albanien: Låten börjar bra och håller hela vägen!
Norge: Andra bidrag har använt fioler i år, men denna låt är den enda som får det att låta bra. Vinnare tycker jag!
Rumänien: Glad låt!

Låtar jag tycker är bra, men känns inte som esc-vinnare utan mer som radiohits:
Danmark, Ukraina och Finland.

Som i reklamen

Jag känner mig som i reklamem för OLW. Sitter hemma och fredagsmyser framför tv:n med en påse chips från OLW och tänker:

Skönt att arbetsveckan är slut. Nu är det dags för fredagsmys.

Jag ska gå igenom låtarna som är med i finalen i Eurovision song contest, eftersom jag lovat att publicera vilka jag tror vinner i bloggen ikväll. Sambon är iväg på bio och jag kan sitta i lugn och ro och blogga, utan att få dåligt samvete. Jag kan bli så irriterad på honom ibland när jag sitter och skriver och han pratar med mig. Det stör mig i mitt srkivande och inlägget tar evigheter att skriva klart. Då snäser jag och ber honom att ta pratet när jag bloggat klart, eftersom jag ändå inte kan lyssna på vad han säger. Nej, jag kan inte blogga och lyssna samtidigt. När jag har skrivit klart inlägget, går jag igenom mina favoritbloggar och fastnar där istället, läser ikapp och kommenterar. Vips - har jag glömt bort sambon och han har redan lagt sig och jag har dåligt samvete. Jag ska skärpa mig angående detta, men ikväll är han borta och jag kan blogga och läsa bloggar hur mycket jag vill ikväll. Det är mitt fredagsnöje ikväll.

Resultatet

Sju rätt av tio.

Jag är mest besviken över att Serbien inte gick vidare. Tänk dig Serbiens låt på högsta volym på en klubb. Den skulle bli en hit! Mest glad är jag att Norge kom till finalen. Jag tror att låten kommer få en topp-placering på lördag. Jag återkommer med en fullständig lista imorgon. På lördag hinner jag inte blogga om Eurovision för då ska showen få min fulla uppmärksamhet och inte bloggandet.

Sitter bänkad framför tv:n igen

Jag var tvungen att avbryta jobbfesten med grill och musikunderhållning ikväll för att hinna hem till andra semifinalen av Eurovsion song contest. När mina kollegor glada och berusade stack iväg för att lyssna på en kör, skyndade jag hem för att bänka mig framför tv:n.

Här är mina topp tio bidrag från kvällens semifinal:

Irland, Lettland, Serbien, Norge, Danmark, Azerbadjan, Grekland, Litauen, Albanien, Estland.

Ikväll var det mycket svårare att välja ut mina favoriter, men Norges bidrag var solklar och får min 12:a.

P.S. När jag och min sambo satt och kollade på ESC sa han: Om jag hade en blogg, skulle jag blogga om vilken dålig engelska alla från öststaterna har när de sjunger i Eurovision. Han har börjat tänka som en bloggare! Han kunde bara ha sagt: Vilken dålig engelska alla från öst-staterna har. Kanske ska jag be min sambo att skriva ett inlägg till?

Statistik + fågelavföring

En kollega nämnde häromdagen att hon hade hört någon prata om fågelbajs-statistik på radion - att en person träffas i huvudet av fågelbajs var trettonde år. Jag har försökt att googla på detta för att få fram mer fakta att publicera i bloggen inför mitt inlägg, men det var inte lätt. Sökte på statistik + fågelbajs, fågelskit, fågeralvföring, fåglar med mera, men fick ingen relevant träff. Jag hamnade på någon blogg till exempel som inte hade något med saken att göra och tänkte att om blogginnehavaren har en funktion där han kan kolla vilka sökord som folk har sökt på för att komma till hans blogg, skulle han säkert asgarva åt min sökning på statistik + fågelavföring. Vem söker på något sådant?!

I alla fall tyckte jag att det lät alldeles för sällan när hon nämnde detta. Jag utropade genast att satistken måste visa fel. Min sambo och hans tvillingbror blir träffade av fågelbajs varenda år! I och för sig har jag själv aldrig råkat ut för detta och statistiken kanske jämnar ut sig på det viset, men då undrar jag hur det kommer sig att just de två alltid blir träffade? Vad är det för speciellt med dessa två män? Är det bara otur? Har de gjort fåglarna något ont? Är det hårfärgen som avgör?

Hur ser din statistik ut?

Inte så illa pinkat va?

Sex av mina favoriter gick vidare!

Mest glad är jag att Sverige, Finland, Portugal och Island gick vidare.

God natt!

12 poäng går till...

Jag hoppas på:

Andorra, Schweiz, Sverige, Island, FYR Makedonien, Rumänien, Finland, Portugal, Bosnien & Herzegovina.

Jag röstar på Finland så klart, men min stora favorit ikväll är Portugal som får min 12:a.

Ring 099-43015.

Eurovision

Idag struntar jag i Desperate Housewives, Christine och stegtävlingen.

Det enda som gäller ikväll är cashewnötter, choklad, en kall öl och:

Eurovision song contest semifinal 2009

Jag håller på Malena för att jag tycker att låten är bra och jag tror att den skulle gå långt i finalen. Jag håller också på Finlands bidrag Lose Control för att jag kommer från Finland. Finnar måste alltid hålla på Finland! Nej, jag tycker faktiskt att låten är bra också.

Hello Europe and welcome to Moscow.! Let the Eurovision song contest 2009 begin......

Gårdsstädning

Idag är det gårdsstädning i vårt radhusområde samt städning och småfix på sonens förskola. Vi hade inte anmält till något av dessa, eftersom vi skulle ha åkt bort idag. En bra anledning att slippa. Vi hjälper gärna till, men sambon är oteknisk och känner sig bara i vägen när det ska snickras på lekplatserna och laga staket. Jag däremot är bara lat. Planerna som vi hade på att åka bort idag ändrades och resan blir en annan dag istället. Jag hade glömt bort både gårdsstädningen och fixet på förskolan och råkade cyla förbi bägge ställena i morse. Jag försökte cykla snabbt förbi dagiset med solglasögon på för att de inte skulle känna igen mig. Det gick inte. Fröken vinkade till mig med en frågande blick. Jag bara cyklade förbi utan att stanna. Jag vinkade tillbaka så klart. Väl hemma på området cyklade jag förbi gårdshuset. Samma sak. Folk hade börjat samlas och göra en lista över de saker som behöver fixas. Grannarna log lite snett och nickade när jag cyklade förbi. Fan också, tänkte jag och skämdes. Nu tror de att vi har ljugit. Jag kunde ha cyklat en annan väg om jag kommit ihåg.

Sovmorgon

Sovmorgon idag. Härligt.

Sambon och sonen är på staden och fikar. Jag bestämde mig att för en gångs skull inte följa med. Även fast det är trevligt med fika måste jag inte göra det varje lördag. Istället ville jag sova, ta en lång dusch, äta frukost i lugn och ro och läsa gårdagens tidning som jag inte hann göra igår. Idag ska jag inte stressa. Bara ta det lugnt.

Trevlig helg!

Det har varit en otroligt stresssig och otrevlig vecka på jobbet. Jag bestämde mig tidigt att jag ska ägna fredagen åt att återhämta mig genom att endast omge mig med nära och kära en massa godsaker att äta.

Fredagsfirandet började med fika med sonen, sambon och vänner. Därefter intog vi en smaskig hamburgare och åkte rutschkana. Ja, jag åkte också.

Resan fortsatte mot video- och godisbutiken. Jag köpte en stor påse med godis och tre film-klassiker.

Väl hemma tog jag en skön promenad. Det luktade sommarregn och ljuset var vackert - åskljusaktigt. Mörkt men soligt, nästan oranget. Svårt att förklara. Försökte att fota ljuset, men lyckades inte så bra.

Nu ska jag lägga mig raklång i soffan, äta godis och titta på en psykologisk thriller.

Stegtävling

Jag vet inte riktigt vad jag har gett mig in på. Jag har anmält mig till en stegtävling på jobbet. Vi ska tävla i lag om cirka sex personer. Vi kan följa varandras stegantal på nätet - på det viset kan vi se om någon kollega drar ner resultatet i laget, vilket jag tycker är bra. Det motiverar att kämpa. Jag tyckte att tävlingen lät som ett roligt sätt att öka samhörigheten och som en bra utmaning så här nära in på sommaren för att trimma bort den sista bilringen inför beach 2009.

Tävlingen var en rolig grej ända tills jag igår fick jag veta att vi ska tävla i ett helt år!!!!
Jag vill inte vara med längre! Jag borde ha läst tävnligsreglerna noggrannare. Det är jag som kommer att förstöra för vårt lag.

Vet ni vad svårt det är att gå minst 10.000 steg om dagen? En vanlig dag då jag inte gör något särskilt utan bara arbetar och är hemma, går jag ca 3000 steg! Har jag städ-dag, blir det ca 5000 steg, städar jag och tar en kort promenad på lunchen får jag 7000 steg. Idag har jag gått på marknad, gått extra mycket på jobbet på grund av möten (annars har jag ett stillasittande arbete) och promenerat till och från gymet som ligger på ca tjugo minuters gångavstånd för att vara extra duktig. Mätaren visar just nu 9623 steg. 400 steg till kan jag nog skrapa ihop genom att fuska och skaka stegmätaren... men ändå! Ett helt år?! 10 000 steg om dagen?

Visste ni förresten att en trettioåring normalt ska gå 12.000 steg om dagen!? Hur sjutton ska man hinna och orka med det? För mig är det inte normalt att gå så mycket, men jag får väl ändra på mina vardagsrutiner antar jag - för hälsans skull.