söndag 8 mars 2009

En söndag på IKEA

Jag känner mig allid ivägen när jag är på IKEA. Idag var jag tvungen att gå hela vägen tillbaka till början när sambon kom på att vi skulle ha en soffkudde som fanns där. Jag åtog mig uppgiften och tog med mig vagnen så att jag samtidigt skulle kunna plocka med mig annat smått, som jag brukar när vi är på IKEA. I alla fall vägrade folk att flytta på sig när jag gick mot strömmen. Den känslan har jag jämt när jag är på IKEA och får mötande. Blir folk arga och tänker att - jag tänker minnsann inte flytta på mig bara för att hon har glömt att plocka med sig något? Jag får också känslan av att den som flyttar på sig för att släppa den andre förbi är den som är svagast. Den som vinner går stolt vidare och tänker Hahaaa! Jag vann! Medan den som förlorat går med böjt huvud och skäms. Oftast är det jag som får ge vika, men det är väl mitt straff som glömt något i en avdelning som vi redan passerat.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har en gång gått rakt fram mot två störigt snobbiga karlar i bredd på en smal trottoar som inte alls tyckte att de behövde maka på sig utan att jag skulle hoppa ner på gatan. Han huffade lite häpet han ytterst för jag satte axeln framför mig och gick jag. Sånt borde man kanske inte avslöja om sig?

Tantti sa...

Tanten: Jag önskar att jag var så modig. Var stolt! Men vet när man har extramycket rätt att var stolt över en sådan grej!

Anonym sa...

Å dessa ständiga kraftmätningar på stadens gator och torg. Jag är också duktig då jag vägrar väja för 4 i bredd med min fullastade barn- och matkassevagn. Näsan i vädret och huvudet högt hörrni:)

Tantti sa...

Vickie: Bra!